Inklämd mellan två monsterhits som Xanadu med Olivia Newton-John och The Winner takes it all med ABBA hittar vi dagens låt på förstaplatsen på Englandslistan.
Trots att guppen Odyssey inte kan räknas till något monsterpopulärt band så uppträder de fortfarande till dags dato.
Historien tog sin början i New York men eftersom deras framgångar var störst i UK så är det där de numera har sin bas.
Steven Collazo, Romina Johnson och Jerdene Wilson turnerar fortfarande och har lika mycket glitter nu som då.
Om suget att se dem blir för stort så har de nästa spelning på:
Denna låt är en riktig "guilty plesure". Elorgeln mina vänner! Det är elorgeln som gör det. Ni vet en sådan där som kunde hittas i varje välutrustad gillestuga på 1970-talet. Den stod där i välputsad träimitation på den bruna heltäckningsmattan. Med sköna röda knappar som det stod poetiska ord som Bossa Nova och Tango på.
Walter Murphy är mannen som gett oss denna pärla. Annars har han mest gett oss reklamjinglar denne man men han har med denna låt blivit fullständigt odödlig! Ja Beethoven har ju ett finger med i spelet men så funkar ju nu en gång det där med innovation. Oftast räcker det att kombinera två redan existerande saker på ett nytt sätt för att fantastiska saker skall hända.
Som yoghurt och glass ungefär.
Tack Walter du har gjort världen bättre! Nu håller vi fredag! #Discofredag!
1975 var ett normalår som började en onsdag i den gregorianska kalendern.
Låtarna på albumet Born to Run av Bruce Springsteen har i genomsnitt 281 ord per låt. Nothing Like The Sun av Sting i genomsnitt 206 ord per låt. Beatles Abbey Road har ett genomsnitt av 102 och Let It Be i genomsnitt 139.
Detta ger ett snitt på 182 ord per låt. Det är inte mycket med tanke på att en normal roman snittar mellan 90.000 och 100.000 ord.
Till detta kan man lägga att en normal artikel i en dagstidning innehåller 1200 ord.
Med tanke på att 1975 var ett normalår är det minst sagt UPPSEENDEVÄCKANDE att man under just detta år har inte mindre än två låtar som inte ens är i närheten av normalt antal ord i sina texter.
Jag talar här såklart om Van McCoys "The Hustle" (fem ord) och Silver Conventions "Fly Robin Fly" (sex ord).
Jag har självklart en teori om varför det blev så här. Det är naturligtvis ingen slump. Det finns en djupt rotad förklaring till varför 1975 är året med de snålaste texterna.
Det börjar med oljekrisen OPEC 1 året 1973. I korta ordalag ökade priset på råolja med runt 400 procent på ett halvår. Som en reaktion på detta föll börskurserna kraftigt under 1973/74. Värdet nära nog halverades! En av de värsta börskrascherna i historien.
Detta kastade in västvärlden i en djup lågkonjunktur. Något västvärlden var helt oförberedd på. Det hade ju närmast pekat rakt uppåt sedan återhämtningen efter andra världskriget tog fart.
Med detta som fond för "normalåret" 1975 så kan man ju förstå att man totalt tappat talförmågan. Att man insåg att här gällde det att snåla. Därav den ytterst sparsmakade poesin i Silver Conventions stora hit Fly Robin Fly.
Fly, robin fly
Fly, robin fly
Fly, robin fly
Up, up to the sky
Jag bjuder alltså här på den fulla texten. Håll till godo och njut av din fredag!
Ja och som ni hör så på stråkföring och stråkarrangemang så är detta en tysk produktion. Men det visste ni ju så klart redan ;) Det är #Discofredag! Achtung bitte!
Errol Brown MBE har lämnat oss i stor sorg och saknad. Men han lämnar oss inte tomhänta utan lever vidare genom sin musik.
Låten som aldrig lyckades bli etta på listorna eftersom den kom samtidigt som Queen släppt sin Bohemian rapsody (för övrigt världens bästa låt) nådde bara plats nummer två på Englandslistan. I USA nådde man plats tre på Billboard.
Trots detta har låten visat sig ha "staying power" och har genom åren liksom bubblat sig upp igen och igen.
Where did you come from, angel
How did you know I'd be the one
Did you know your everything I prayed for?
Did you know every night and day for
Everyday, you'd give love Satisfaction
Now your lying next to me, giving it to me
I believe in miracles
You SexyThingharenenkel struktur, i stora delar av låtenalterneras detmellantvådurackord(F ochBb). Den har enrefräng-vers form.En avlåtensmest minnesvärdaaspekterärdess riff som spelas påenmiltöverbelastadelgitarr påenhögdiskantinställning ochmedmärkbartvibrato. Låtens rytmiska bas ärhandtrummor, speladeienstil som påminner omtabla. Ett antalfiolerföljerrytmsektionen. Brownssångsjungsien energisk soulmode, accentueras avenstakahögfrekventa, Isley Brothers-stil skrik. Tack Errol you sexy thing you! Det är discofredag och vi dansar för Errol!
Nassau! Bahamas! Denna källa till musikalisk storhet som format artister som Blake Alphonso Higgs, Johnny Kemp, Angelique Sabrina och störst av alla Baha men!
Men för länge, länge sedan i en galax långt, långt borta fanns det inget band som ens var i närheten av supermegastjärnorna T-connection (på Bahamas då).
De hade två (2!) hits på Billboard mellan 1977-1979 då de spelade in på det legendariska discobolaget TK records. Dagens låt är dock från deras första album på storbolaget Capitol som kom 1981.
De var då redan på fallrepet eller rättare sagt intresset för den typ av musik som de spelade var på fallrepet. De spelar en blandning av disco och funk som är så där lagom svettig. Inte dyblöt utan mer så där sexigt blank.
Everything is cool! When I think about you babe.
De är idag sorgligt bortglömda men kanske, kanske kan dagens blogginlägg på #discofredag ändra på det (hybris är definitivt coolt).
Jag grävde i mina drivor av gamla singlar och snubblade och över denna pärla. Minns att den funkar väldigt bra till dammsugning. Det har nog med tempot att göra kan jag tänka. Inte för snabbt utan lagom så att man hinner svepa med dammsugarmunstycket. Fram, två, tre, fyr. Bakåt, två, tre, fyr.
Basen är fläskig nog att flytta berg. Gitarren funkig. Sången trånande. Men det är cool... Everything is cool!
Det är fredag! #Discofredag!!! Så upp med smilbanden och vicka på rumpan så kör vi!
