I feel for you

 Some rights reserved by Ann Althouse

Året 2016 går mot sitt slut och även om det känns som om världen har blivit helt galen så kan det vara värt att minnas att allt inte går käpprätt åt helvete. I det stora hela så är trenden och tendensen att världen blir bättre och bättre.

I en gammal Apple reklam säger man att

And while some may see them as crazy, we see genius. 

Because the people who are crazy enough to think they can change the world, are the ones who do.

Ingen personifierar detta bättre än Prince Roger Nelson!
Plötsligt dyker en liten man upp i bikinikalsonger med blottad bringa och snuskig blick.

Musiken vägrar låta sig tryckas in i en genre. Det spretar och stretar åt alla håll. Men bara ibland så snuddar det vid högsta nivå. Det snuddar vid disco.

1979 på sitt andra album (med det självklara namnet Prince) levereras den eminenta hiten I feel for you. Mest känd är den dock i tolkning av Chaka Khan. Men originalet  är Prince.

2016 var året då Prince la sina bikinikalsonger på hyllan och lämnade oss. Det är smärtsamt när en stor artist lämnar och det uppstår ett tomrum som liksom inte riktigt vill läka. Men då är det skönt att gå tillbaka till musiken och njuta av den livsglädje och heta passion som prince med sin musik lyckas förmedla.

Det är många storheter som lämnat oss i saknad detta år men historien kommer att visa att Prince var det viktigaste av dem.

Baby, baby, when I look at you  

I get a warm feeling inside  

There's something about the things you do 

That keeps me satisfied

Han vinkar till oss från sitt rosa moln med lila pälsbrämad hatt med fjädrar, rosa kalsonger och ett par skor med löjligt höga klackar. Sedan gasar han iväg på sin lila Moto Guzzi.

Tack Prince! Imorgon är det årets sista #discofredag. Kom ihåg att dansa!

Street Life

 Some rights reserved by Stuck in Customs

Det finns låtar som efter bara någon vecka känns gamla och passé. Sedan finns det de där låtarna som år ut och år in ständigt känns relevanta och fräscha. De har något evigt ungt och magiskt över sig.

Dagens låt är en sådan.

The Crusaders må ha i störst utsträckning ha varit verksamt på jazzscenen men det är ändå med dagens disco-osande låt de når sin största kommersiella framgång.

Street life, you can run away from time 
Street life, for a nickel, for a dime 
Street life, but you better not get old 
Or you're gonna feel the cold

Under 1960-talet spelar de Be-Bop och R&B för att under 1970-talet glida mer över i en funkigare stil. De plockar in den mäktiga R&B rösten Randy Crawford för att 1978 spela in låten street life och en funkig och jazzig låt blir när man adderar stråkar, blås och lite percussion en klockren discovältare.

Trots att låten knappast kan sägas ha varit någon hit på listorna så är det en låt som liksom alltid spelas. Den är en given kvalitetslåt helt enkelt.

Något magiskt måste ha skett i studion för bättre än så här blir varken The Crusaders eller Randy Crawford igen. Det här är höjdpunkten. Det är jazziga elorglar. Galet långa improviserade saxofonsolon och alldeles, alldeles underbart.

Tack Randy! Tack Crusaders!

Nu håller vi fredag #discofredag. Om en vecka är det lilljulafton. Bara en sån sak.

Last Christmas

 Some rights reserved by Joe Shlabotnik

Det är ju oundvikligt!

Låten som definierat ljudet av jul. Det finns inte ett dansgolv i juletid som kan klara av att undvika Whams fantastiska jullåt.

Förra julen, jag gav dig mitt hjärta 

Men redan nästa dag, gav dig bort 

I år, för att rädda mig från tårar 

Jag ska ge det till någon speciell

Året var 1984 och kampen om vem som skulle lyckas kamma hem den åtråvärda förstaplatsen på englandslistan över jul stod mellan tre låtar som allihop har kommit att bli klassiska jullåtar.

Band Aid - Do they know it's christmas.
Frankie goes to Hollywood - The Power of Love
& Wham - Last Christmas

Märkligt nog sån lyckas inte Wham knipa förstaplatsen. Det kan i dessa dagar verka konstigt men 1984 var människor engagerade i att hjälpa andra människor som hade det svårt. Just detta år var det Etiopien som under flera år hade härjats svårt av svält. Ett av initiativen var Band Aid som med sin låt Do They Know its Christmas. Målet var att samla ihop 70,000 pund men resultatet under bara det första året blev att man samlade ihop hela 8,000 000 pund.

Wham toppade upp detta med att skänka även intäkterna från Last Christmas.

Detta var en tid då människor inte hade behov av "andrum". Nej märkligt nog drevs man av en energisk lust att hjälpa okända människor på en annan kontinent. Kanske något att ta till sig och inspireras av.

När biten och två gånger blyg

Jag håller min avstånd men ändå fånga min uppmärksamhet

Berätta barnet känner du igen mig? 

Jo det har varit ett år, betyder inte förvåna mig

Nu gick det ju inte så illa för Wham alls. De medverkade självklart i Band Aid och kan alltså sägas ha lyckats med att knipa både en första och en andraplats. För tvåa kom de. Men eftersom de allt sedan dess brukar ta sig in på listan i juletid så är Last Christmas den bäst säljande låten genom tiderna, som aldrig legat etta.

1985: No. 2 (13 veckor)
1986: No. 6 (7 veckor)
1987: No. 45 (4 veckor)
2007: No. 14 (5 veckor)
2008: No. 26 (5 veckor)
2009: No. 34 (4 veckor)
2010: No. 57 (4 veckor)
2011: No. 26 (4 veckor)
2012: No. 34 (4 veckor)
2013: No. 36 (4 veckor)
2014: No. 28 (3 veckor)
2015: No. 18 (5 veckor)

Antagligen kan vi snart skriva till även 2016 till denna listan. Fattas bara!

Ett ansikte på en älskare med en brand i sitt hjärta 

En man undercover men du slet honom ifrån varandra 

Kanske nästa år, 

Jag ska ge det till någon, jag ska ge det till någon speciell 

Special, någon, någon 

Jag ska ge det till någon, jag ska ge det till någon speciell

Videon till låten är värd ett eget inlägg så vi nöjer oss med att konstatera att det är sista gången vi ser en renrakad George Michael. Alltsedan dess har han haft skägg. Kanske han rent av blev så inspirerad och uppfylld av ljuvlig julstämning att han helt  linje med hur en tomte bör vara helt sonika bestämde sig för att det är tomteskägg som gäller.

Det är fredag mina vänner! #Discofredag

Ain't Gonna Bump No More

 Some rights reserved by Jim the Chin

Apollo theatre är platsen där drömmar kan slå in men allt för ofta i stället krossas.
Om du vill hitta dit så är det bara att sätta sig på planet och resa hela vägen till new York. Väl där så är det bara att hoppa in i en taxi och åka raka vägen till Harlem. Teatern har en närmast oändlig historia som sträcker sig hela vägen tillbaka till 1914 (det är väldigt länge med amerikanska mått mätt).

På Apollo har de något som heter "amateur night" varje torsdag. Ungefär som Idol men varje vecka liksom. Den radda av superstjärnor som har blivit upptäckta på denna sen mitt i veckan är så lång att man skulle bli trött bara av att försöka få ihop listan.

Nåväl här är några av vinnarna genom åren...
Billie Holiday, Pearl Bailey, Sammy Davis Jr., James Brown & The Famous Flames, King Curtis, Diana Ross & The Supremes, Parliament-Funkadelic, Wilson Pickett, The Miracles, Gladys Knight & the Pips, Rush Brown, Stephanie Mills, Dionne Warwick, Bobby Short, The Jackson 5, Patti LaBelle, Marvin Gaye, Luther Vandross, Stevie Wonder, Aretha Franklin, Ben E. King, Mariah Carey, The Isley Brothers, Lauryn Hill, Sarah Vaughan, Jazmine Sullivan, Ne-Yo, och Machine Gun Kelly.

Ja där är ju en som saknas i listan. Ni har redan listat ut det music lovers.

Joe Tex!

Född med namnet Joseph Arrington Jr börjar han sin karriär i kyrkokören (som alltid) och ställer upp i talangtävlingar över hela hemstaten Texas. Vid en tävling i Huston vinner han 300 dollar och en biljett till New York. Väl på plats i det stora äpplet anmäler han sig till Apollo. Fyra gånger står han som vinnare och resten är historia.

Three nights ago I was at a disco 
Man, I wanted to bump, I was rarin' to go 
And this big fat woman, bumped me on the floor 
She was rarin' to go, that chick was rarin' to go 
Man she did a dip, almost broke my hip 
She was gettin' down, that chick was gettin' down 
She wanted to bump some more, but I told her, no

Joe Tex har mängder med soul, R&B och funk hits under 50, 60 och 70-talen. Allt bygger upp till den monumentala discohiten som är föremål för dagens blogginlägg.

Det är #discofredag mina vänner. Ta det försiktigt på dansgolvet och akta höften!

He's The Greatest Dancer

 Some rights reserved by Chris_Parfitt

Tänk att det tog mig så lång tid att upptäcka att jag ännu inte hade haft med en enda låt av Sister Sledge. Det får vi ju ta och rätta till å det snaraste.

Dessutom extremt passande såhär när första advent knackar på dörren. Sledge betyder ju som bekant släde.

Att välja låt är inte lätt. Där är ju så många goda discoexempel. Men att välja en låt från deras tredje album We are family är ju en självklarhet.

Om man faktiskt lyssnar ordentligt (och kan sin disco) så kan man bara genom att lyssna på elgitarren och basen snabbt konstatera att det med självklarhet är Nile Rodgers och Bernard Edwards som är inblandade.

Vi pratar alltså om männen bakom Chic. Eller ja det stannar ju inte där. Le Freak var ju bara början.
Bara listan som Nile Rodgers sedan går vidare att arbeta med berättar ju att vi här pratar om en av de senaste 40 årens mest inflytelserika musiker och producenter.

Artister som t.ex. Diana Ross, Sheena Easton, David Bowie, Bryan Ferry, Duran Duran, Madonna, INXS, Britney Spears, Spoons, och på senare tid, Daft Punk, Pharrell Williams, Avicii, Disclosure, Sam Smith, Pitbull, Lady Gaga, Kylie Minogue, Nervo, Laura Mvula, Sigala, Keith Urban and Christina Aguilera.

Men 1979 jobbar de med Sister Sledge. Skivan de knåpar ihop innehåller förutom dagens låt även We are Family, Lost in music och Thinking of you.

En kul sak är att tjejerna i Sister Sledge aldrig någonsin hade satt sin fot på ett disco när de spelade in kanske världens bästa discoalbum. Man får förutsätta att de efter att skivan släpptes fick besöka desto fler.

Tjejerna hade dessutom en del tunga invändningar mot texten. De var inte pigga på att sjunga "My crème de la crème please take me home". De menade att de skulle framstå som lösaktiga.

The champion of dance, his moves would put you in a trance 
And he never leaves the disco alone 
Arrogance but not conceit as a man he is complete 
My creme de la creme, please take me home 

He wears the finest clothes, the best designers, heaven knows 
Ooo, from his head down to his toes 
Halston, Gucci, Fiorucci, he looks like a still 
That man is dressed to kill

De var ju självklart allt annat än det. De hade (som så ofta inom disco och soul) sin musikaliska skolning från kyrkan och var "fina flickor" som möjligen varit på någon te-dans en torsdag. Nile Rodgers och Bernard Edwards stod dock på sig och resultatet känns helt rätt.

Något måste också nämnas om breaket 3:42 in i låten.

Trummor. Stråkar. Och en liten liten synth (eller om det är en trumpet)

Helt enkelt genialiskt! Kanske det mest minimalistiska break som förekommit på en discoskiva. Själv väljer jag att loopa det om och om igen och bara njuta.

Det är första #discofredagen i advent. Glad helg på er vänner. Nu dansar vi!

Sussudio

 Some rights reserved by roberlan

Nä men är det där verkligen disco? Jo men visst! Lyssna på gitarren. Blåset! Synthen andas 1980-tals electro.
Att sedan Phil kanske inte riktigt är rakt av disco kan vi ju faktiskt förlåta. Han har ju ändå haft midjekort kavaj i Miami Vice. Dessutom finns han med som karaktär i TV-spelet Grand Theft Auto: Vice City Stories. 

Jag vet att jag dansat mig svettig till denna låt i en scoutstuga i Åhus 1986 och då mina vänner har man garanterat här på bloggen att göra.

Sussudio betyder ingenting tyvärr. Det var helt enkelt så att Phil improviserade fram det i studion. Sedan ägnade han timmar åt att försöka komma på vilket ord han skulle byta ut det mot men utan att lyckas. Till slut gav han helt enkelt upp och låten fick helt enkelt heta Sussudio.

Now I know that I'm too young 
My love has just begun 
Sussudio oh oh 
Ooh give me a chance, give me a sign 
I'll show her anytime 
Sussudio oh oh

Låten handlar om en skolpojkes förälskelse i en tjej på hans skola. Inte konstigt att den 1986 femtonåriga pojken kände att låten träffade rakt in i hjärtat.

Musikvideon är för övrigt inspelad på en pub som ägdes (ägs?) av Richard Branson.

Vill man hitta en länk tillbaka till 1970-talets disco så får man gräva lite djupare. Vad man då upptäcker är att arrangemanget till Sussudio är skapat av någon som går under den något mystiska titteln Tom Tom 84. Bakom detta hemlighetsfulla  namn döljer sig Thomas Washington ett multimusikalisk geni som låg bakom Earth Wind & Fire blåset. Han lär trots sin anonymitet ha haft ett gigantiskt inflytande på musiksoundet under 1970 & 80-talet. Lite mer disco än du trodde va?

Ja vi bockar och bugar. Drar på oss våra vita loafers. Knäpper den midjekorta kavajen och dansar ut i fredagen till tonerna av Sussudio.
Det är äntligen #discofredag

Love is the Message

 Some rights reserved by The Aurora Hunter

Kärleken övervinner allt säger man ju så där lite slängigt. Men nog kan det kännas svårt att tro denna vecka där hatet verkar triumfera.
Trump vinner presidentvalet efter en otroligt smutsig kampanj fylld av hat och fula påhopp. Rapporterna strömmar in om hur Trumps anhängare nu ger sig på minoriteter och immigranter och anser sig ha rätten att dra hijaben av muslimska flickor.

När hatet visar sitt fula tryne så är det viktigt att fundera på hur vi effektivast arbetar för att minska hatet. Svaret MÅSTE vara mer kärlek. För precis som mörkret bara kan bekämpas med ljus så måste ondskan bekämpas med kärlek.

Love is the message 

Love, love is, love is the  

Woo-hoo, doo doo doo ooh

Disco har alltid handlat om just det. Om kärlek, gemenskap och glädje. Diskoteket är platsen där alla får vara med och dansa. Diskoteket var platsen där de galna och tokiga fick dansa med transorna och bögarna. Där allt var tillåtet och vardagens regler och rasism fick ge vika för värme, gemenskap och glädje.

Dagens anthem handlar just om det. Love is the message.

Så gå ut i fredagen och sprid kärlek och glädje för precis som Gandhi sa

“Be the change that you wish to see in the world”

När vi nu ser hat, missunnsamhet och ilska flöda över i USA så är det viktigt att komma ihåg att USA alltid är för mycket. Extra allt. Plusmeny. Glöm då inte att USA och Philadelfia har skänkt världen fantastiska ting så som USA:s självständighetsförklaring där man redan 1776 slår fast alla människors lika värde men även MFSB och Three Degrees och deras fantastiska låt Love is the Message.

Glöm inte att älska! Det är äntligen fredag! Det är äntligen #Discofredag!

You Spin Me Round (Like a Record)

 Some rights reserved by Marcin Wichary

80-talet det ljuva. Som ett maj accord på en DX-7:a. Lite så ungefär kan man väl beskriva Dead or alive.
Dagens låt var det definitiva genombrottet för något större och vackrare än bara Dead or alive. Det var starten på en epok. Det var med You Spin Me Round (Like a Record) demonproducentteamet Stock, Aitken & Waterman fick den första listettan. Det skulle bli måååånga fler.

I mars 1985 når låten förstaplatsen på englandslistan. De närmsta fem, sex åren skulle Stock, Aitken & Waterman ha mer än 100 låtar på UK top 40. De sålde uppskattningsvis 40 miljoner skivor och drog in sisådär en 60 miljoner pund på kuppen.

Studion med det fantastiska namnet "the hit factory" var precis som namnet antyder ett löpande band för artister. Några av artisterna som passerade var Agents Aren't Aeroplanes, Alison Limerick, Andy Paul Austin Howard, Bananarama, Band Aid II, Barrio Boyzz, Big Fun, Bill Tarmey, Boy Krazy, Brilliant, Brother Beyond, Canton, Carol Hitchcock, Cliff Richard, Dead or Alive, Debbie Harry, Delage, Divine, Dolly Dots, Donna Summer, Edwin Starr, Edwina, Laurie, E.G. Daily, England Football Team, Erik, Errol Brown, Ferry Aid, Fresh, Georgie Fame, Girl Talk, Grand Plaz, Haywoode, Hazell Dean, Jason Donovan, Jeb Million, Josh Dubovie, Judas Priest, Kahal & Kahal, Kakko, Kylie Minogue, L.A. Mood, La Toya Jackson, Laura Branigan, Lonnie Gordon, Mandy Smith, Mel and Kim, Michael Davidson, Michael Prince, Mint Juleps, Mondo Kané, Morgan-McVey, Nancy Davis, O'Chi Brown, Pat and Mick, Paul Lekakis, Paul Varney, Pepsi & Shirlie, Phil Fearon, Precious Wilson, Princess, Reynolds Girls, Rick Astley, Rin Tin Tin, Roland, Rat Romi & Jazz, Sabrina Salerno, Samantha Fox, Sequal Sigue Sigue Sputnik, Sinitta, Slamm, Sonia, Spelt Like This, Splash, Steve Walsh, Suzette Charles, Sybil, The Cool Notes, The Danse Society, The Fat Slags, The Sheilas, The Three Degrees, The Twins (Gayle & Gillian), Worlds Apart, WWF Superstars och Yell!

Detta är långt ifrån en komplett lista. Många spelades in men klarade inte den hårda gallringen. Det gick till på följande sätt. Stock och Aitken spelade in massor av låtar. Dessa presenterades sedan för Pete Waterman som hade till jobb att säga om låten var en hit eller inte. Blev det nej så var det raka vägen till runda arkivet och gå vidare med nästa projekt.

I want your love 
I want your love 
All I know is that to me 
You look like you're lots of fun 
Open up your lovin' arms 
Watch out, here I come

Uppenbarligen lyckades Dead or alive övertyga. Videon är ett konstverk i sig själv. Det tar sin början i en discokula. Kameran zoomar ut och där står Pete Burns i en lila kimono. Ja vad kan man säga. Den som inte redan där var övertygad hade noll koll vad gäller det fullständigt galna 1980-tals modet. Nästa kreation innehåller en omotiverad piratlapp över ögat. Say no moore. Den ultimata accessoaren! Lägg till detta konstiga frisyrer (inklusive hockeyfrilla) och vem som helst förstår att här har vi superstjärnor på gång.
Lägg till lite guldflaggor och plötsligt har vi nått Army of Lovers nivån (pro level).

Sångaren Pete Burns lämnade jordelivet denna vecka och därav självklart denna hyllning till en av vår tids stora poeter och modeikoner.

Tack Pete!

Nu dansar vi ut i fredagen och snurrar som skivor! Det är #discofredag

Soul Makossa

https://i.ytimg.com/vi/aWK_Josc0Og/hqdefault.jpg

It began in Africa!
Mänsklighetens vagga står att finna i södra Afrika. Discon vagga däremot kan mycket väl sägas höra hemma i Västafrika. Närmare bestämt i Kamerun där den allt igenom geniale saxofonisten Manu Dibango spelar in låten Soul Makossa år 1971.

1971 kan sägas vara det år då mänskligheten står på sin absoluta höjdpunkt. Det är året då de mystiska Philemon Arthur and the Dungs spelar in sin berömda låt Naturen. Låten innehåller det klassiska citatet: idag är det den 13 mars och eh vi har just skivit en ny låt, det tog tre minuter håll er i häcken och ta emot!

18-årige Stellan Bengtsson blir singelvärldsmästare i bordtennis i japanska Nagoya

Norge påbörjar oljeutvinning i Nordsjön.

Efter att ha kört omkring på månen med en eldriven jeep och tagit prover landar de amerikanska astronauterna Scott, Warden och Inwin lyckligt med Apollo 15 nära Hawaii. De lär på eftermiddagen ha surfat och på kvällen ha firat på pizzeria Lahaina Pizza Company i Maui. Om de valde en capricciosa eller Hawaii förtäljer inte historien.

Anders Erenius föds.

Det första bildtelefonsamtalet över Atlanten via satellit ingår i invigningsceremonin av den nordiska markstationen i Tanum i Bohuslän.

Olle Hellboms filmatisering av Astrid Lindgrens Emil i Lönneberga har premiär.

Discjokeyn David Mancuso hittar skivan hittar skivan Soul Makossa i en obskyr skivaffär i Brooklyn som annars mest säljer västindisk musik. Han spelar den och ryktet om skivan sprider sig. De få kopior som finns i New York säljer slut på nolltid. Eftersom den inte går att få tag på så spelar 23 olika band in sin egen version och ger ut den så fort det bara går. Vid en tidpunkt ligger nio (9) olika coverversioner av låten på Bilboard hot 100.

Låten är kanske mest känd eftersom Michael Jackson snodde refrängen och la in den i sin megahit wanna be starting something. "ma-mako, ma-ma-sa, mako-mako ssa,"

Tunga debo ombo e tunga nailso makosa 
Anaamoona sisi aooo yasal makosa 
Amona yeayea amona yeayea coma saou makossa 
Tunga tunga umbo te tunga nesa makossa 
Nikaso Mama ko mama sa maka makossa 
Mama ko mama sa maka makossa 
Mama ko mama sa maka makossa 
Mama ko mama sa maka makossa

Att låten egentligen är en B-sida på en singel som spelades in för att hylla Kameruns landslag i fotboll efter att de hade gjort bra ifrån sig i afrikanska cupen (kvartsfinal) känns helt bisarrt. Den egentliga hiten hette "Hymne De La 8e Coupe D'Afrique Des Nations"



Den är ett stycke hederlig marschmusik. Hur de tänkte när de sedan la Soul Makossa på B-sidan får gärna någon förklara. Det måste helt enkelt ha med kvantmekanik att göra.

Det är fredag mina vänner! Vi är så tacksamma över att Manu Dibango spelade in Soul Makossa för att fylla den där singelbaksidan med ett stycke musik som på underliga vägar förändrade världen och gjorde den både snyggare och lite bättre. Tack Manu!!! Nu håller vi #Discofredag

Le Freak

 Some rights reserved by DonkeyHotey

Efter ännu en galen vecka där Donald Trump försöker bli USA:s president så är det dags att sammanfatta.
Sexistisk, grandios personlighet, extremt stort hävdelsebehov, psykopatiska drag och ja rasist. Ett riktigt freak helt enkelt.
Vilka kan bättre illustrera detta än Trumps raka motsats. Ett discoband som har allt det trump saknar. Chic!

Ja det kan verka som om jag är ute och cyklar men Chic är sprunget ur medborgarrättsrörelsen. Nile Rodgers växte upp i ett hem där så väl svarta pantrarna som andra svarta kämpar rörde sig. Det finns en grundad tanke om musikens subversiva kraft. Det finns en tanke om att ge de svaga kraft och styrka genom musiken.

All that pressure got you down 
Has your head spinning all around 
Feel the rhythm, check the ride 
Come on along and have a real good time 
Like the days of stopping at the Savoy 
Now we freak, oh what a joy 
Just come on down, to fifty four 
Find a spot out on the floor

Dagens låt hette från början "fuck off". Den kom till efter att Nile Rodgers och Bernhard Edwards blivit nekade att komma in på en klubb (studio 54) de verkligen ville besöka på nyårsafton 1977.  Vakten lär ha avfärdat dem med orden "Fuck off". Besvikna hamnade de tillbaka i studion och skapade i sin ilska och besvikelse låten med texten "Fuck off". Med tanke på Trump så skulle textskapandet kunna ha stannat där. De insåg dock att det skulle ha omöjliggjort låtens lansering och jobbade om den.

Det fick istället bli Le Freak. Det är ju i och för sig precis lika passande!!!

Nu håller vi #Discofredag

You'll Never Find Another Love Like Mine

 Some rights reserved by classic_film

Lou Rawls mina damer och herrar!
Louis Allen Rawls.
Om du inte med en gång tänker "ja Lou är ju grymt bra". Då saknar du koll. Mannen spelade under sin livstid in mer än 60 album. Han sålde mer än 40 millioner skivor och Frank Sinatra i egen hög person lär ha sagt om honom "the classiest singing and silkiest chops in the singing game" (att chops inte betyder kotletter kan man ju räkna ut nej enligt Urban dictionary betyder det helt enkelt sångröst eller sångarkvalité.).

Lou Rawls hela karriär bygger på den unika röst han har. Det var inga bomber och granater. Ingen spektakulär scenshow. Det var rösten. Punkt.

Han föddes i södra Chicago 1933 och sångkarriären började som så ofta i sådana här historier i kyrkan. I kören i kyrkan Greater Mount Olive Baptist Church fick han sin grundläggande sångarskolning.
Detta ledde vidare till att han spelade i en rad lokala band där han mötte andra kommande storheter som Sam Cooke och den fantastiske Curtis Mayfield.

Whoa, oh, oh, oh, oh (you're gonna miss my lovin') 
Late in the midnight hour, baby (you're gonna miss my lovin') 
When it's cold outside (you're gonna miss my lovin') 
You're gonna miss, you're gonna miss my lo-o-ove

Via några år av turneer med berömda gospelgrupper så leder detta fram till ett kontrakt med Capitol records. Hans första album är mer jazzorienterade men det är när han svänger över till soul som de första större framgångarna kommer. Vi har nu nått fram till det sena 1960-talet. Det är en tid av frigörelse för det svarta amerika. Det är kampen för lika rättigheter och mot ett förtryckande vitt amerika. Lou är inte någon av de politiska artisterna men han är ändå en av de artister som är med och skapar en ny identitet för svarta i Amerika. Han är en omistlig del av det soundtrack som utgör en musikalisk fond till ett nytt land.

I mitten av 1970-talet byter han bolag till Philadelfia International. Det kanske viktigaste skivbolaget för discon.

När den första svarta astronauten Guion Bluford åkte ut i rymden hade han med sig en skiva i packningen. Det var Lou Rawls album When The Night Comes.

Lou må vara ganska okänd för svenska öron och ögon. Men han ÄR en av de stora.
När han sjunger så sprider sig en värme som kan uppfylla varje hjärta med kärlek. Världen blev lite kallare när hans röst tystnade. Som tur är så finns musiken kvar.
Dessutom har han ju sjukt snygga kläder!!!
Nu håller vi fredag! #Discofredag

Back To Life (How Ever Do You Want Me)

 Some rights reserved by murkas

I slutet av 1980-talet dominerades musiklandskapet av engelska band. Coolast av dem alla var Soul II Soul. Ledda av den mystiske Jazzie B.
De gled in med sina färgglada kläder. Sin estetik som andades både modernitet och medvetenhet. Om ordet hipster hade varit i ropet vid den här tiden så hade det garanterat passat som en gummistövel och gubbakeps på Soul II Soul.

Tempot var nedskruvat och låg någon stans mellan 90 och 105 bpm. Det som till vardags benämns som "laidback midtempo groove". Det var oemotståndligt. Det var smart. Det var otroligt bra.
Så här 28 år senare slås man av hur fruktansvärt bra låten håller. Soundet är fortfarande krispigt och funky.

However do you want me, 
However do you need me 
How, however do you want me 
However do you need me, 
However do you want me 
However do you need me 
How, however do you want me 
However do you need me (x5)

Soul II Soul fick några hits till och fortsatte spela in skivor ett bra tag till men det är trots allt så att Back To Life är deras bästa låt.

Ett breakbeat som bara funkar. En röst som bara är så vacker och piano och stråkar där till. Enkelt och genialiskt.

Givetvis är detta en låt som massor av klåfingriga DJ:s och hemmasnickrare satt klorna i. Här nedan hittar ni några av alla dessa versioner. House, Nu Disco, Mashup. Ja alla får påsar. Lyssna vettja och imponeras av människans påhittighet och aldrig sinande skaparlusta. Men originalet är ändå alltid bäst. Eller nä jag vet inte. Det kanske är bättre att dansa till 128 bpm om jag tänker efter. Man blir ju lätt sömnig när det går långsamt. Nu håller vi fredag! #Discofredag

Midas Touch

 Some rights reserved by AJC1

Guldpriset ligger idag på 1339,47 dollar per troy ounce. Ett Troy ounce är 31,1035 gram. Se där lite onödigt vetande som kan göra hela dagen lite roligare.
Vill man veta ännu mer så kan man ju ta till sig att "Måttenheten skall inte förväxlas med det mer standardmässigt använda avoirdupois ounces som ofta används inom detaljhandeln eller i recept av olika slag. Ett avoirdupois ounce är mindre, det omfattar 437,5 korn eller 28,3495 gram. Ett troy ounce innehåller således 2,75 gram mer än ett avoirdupois ounce, också kallat ett standard ounce."

Kung Midas fick en önskan beviljad av Dionysos och valde då att allt han rörde vid skulle förvandlas till guld. Detta visade sig dock bli en förbannelse. Midas blev tvungen att be Dionysos om att ta tillbaka sin gåva. Det blev ju så förbannat svårt att äta.

God mat kan ibland vara hur gott som helst. Som till exempel en rejäl fläskpankaka med lingon. Inte mycket kan mäta sig med det.

En riktig stjärna på matlagning är Jamie Oliver. "James Trevor "Jamie" Oliver, född 27 maj 1975 i Clavering, Essex, är en brittisk kock, programledare, författare och tv-personlighet. Han har gjort flera TV-serier om matlagning, bland annat Den nakna kocken."

I've got the Midas Touch 
Everything I touch turns to gold, oh, sugar 
I've got the Midas Touch 
Baby, let me touch your body and your soul

När Jamie var ute och dansade på 1980-talet så var det inte sällan så att han sågs stuffa till den närmast episka låt som är föremål för dagens förvirrade inlägg som kommer att knyta ihop säcken. Vilket jag här tänker uppenbara.

Midnight Star bildades redan 1976 av ett gäng studenter vid Kentucky State University. Men det är 1986 som de når sin musikaliska höjdpunkt i form av dagens låt Midas touch.
Det är en klassisk kärlekssång. Varför sångaren vill förvandla föremålet för sin kärlek till guld förtäljer egentligen inte historien. Men vad spelar det för roll. Resultatet blev ju guldskiva. Så "Mission accomplished!" Nu håller vi Discofredag!!!

Could you be loved

Tomazjardim
This file is licensed under the Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported

Kanske inte disco om man skall vara ärlig. Men när jag gick på disco på 1980-talet så var detta en given "floorfiller". Om man dessutom adderar värmen som präglat denna september så känns den ändå given i detta sammanhang.

Don't let them fool ya  

Or even try to school ya, oh, no  

We've got a mind of our own  

So go to hell if what you're thinking is not right  

Love would never leave us alone  

A-yin the darkness there must come out to light

Att det är en sjukt bra låt är självklart men om man skall analysera vad det är som gör låten så bra så vill jag lyfta fram två saker.

1. Pianot. Det är som den lilla tonföljden liksom inte går färdigt. Den lovar mer men fyra eller fem toner är allt vi får och sedan lämnar den oss att fundera över vad som egentligen skulle ha följt.... Geninivå eller var de bara lata? Det får vi aldrig veta. Jag ser framför mig en pianist som liksom inte orkar spela mer än så. Antagligen rejält pårökt på den heliga örten....
2. Cuíca. Det är en trumma men med ett mycket speciellt ljud som enligt de som vet kan liknas vid ljudet av en "skrattande apa". Den används traditionellt i sambamusiken och även om rötterna står att finna i Spanien eller den muslimska världen så är det med Brasilien man idag förknippar den. Hur den hamnade på Jamaica och i den studio (Tuff Gong studio) där Bob Marley spelade in Could you be loved  lär vi aldrig få veta. Men den uppfanns uppenbarligen med detta syfte för bättre har det aldrig låtit.

Märkligt nog har Bob Marleys kompband The Wailers totalt hamnat i skuggan av Bob och ingen har någonsin brytt sig om att lära sig ett enda namn på dessa fantastiska musiker. Mannen bakom trummandet på den brasilianska trumman torde vara Alvin "Seeco" Patterson. Mannen är närmast ett under av påhittighet. Han spelar på mjölkflaskor, lådor, congas och mitt absoluta favoritinstrument Cowbell! 

Dagens låt tillägnar vi Seeco! Ja du är älskad och vi är djup tacksamma för att du med din Cuíca har satt dansgolv och hjärtan i brand. Tack Seeco! Nu håller vi #Discofredag!

Runaway Love

by Anders Erenius - Wordle.net

En av de absolut största idoler jag har inom musiken är den allt igenom fantastiske musikern och sångaren Curtis Mayfield.
Att då upptäcka att han på sitt skivbolag Curtom Records har producerat fantastisk disco är ju närmast att likna vid att upptäcka att man har en oljekälla på tomten. Man har liksom gått där med gräsklipparen och i och för sig tyckt om sin gräsmatta. Men aldrig riktigt förstått vilka skatter som legat dolda där under marken.

Don't come around  

Holding me and kissing me  

Talking all that jive  

And getting my feelings up

Linda Clifford blev vald till miss New York State men det är för sin vackra sång hon är känd. Curtis var en man som kunde förvalta Lindas kommersiella sida väl och ändå behålla "street cred". Men inte bara Curtis har producerat. Nej även giganten Isaac Hayes har producerat. Egentligen behöver man ju inte skriva mer än så..... Världsklass!

Yeah, gonna go dancing  

Gonna go dancing, hey  

I can still do it, you know  

You ain't gotta be here  

For me to be doing this

Dagens låt är en riktig pärla. Introt smeker igång med sköna syntharmonier. Man tror sig vara på väg in i en klassisk discotryckare. Men så plötsligt drar trummorna igång. Sköna harmonier. Sugande trummor. Ja till och med en cowbell!!! Gitarren liksom bara är så funkigt skön att man bara njuter. Stråkarna är så självklara. Så självsäkra. Basen är stabil på det där funkiga sättet som gör att man liksom inte hör den. Den bara är där.
Trumpeter! Där är ett litet blås som samsas med ett gäng trumpeter som leker sköna krumelurer. Men de är nedtonade så att man inte uppfattar det om man inte lyssnar aktivt.
2.56 in i låten är där plötsligt ett break som fullkomligt osar av Gospel. men det varar bara några takter. Sedan återkommer stråkarna och discon är återupprättad. Det är genialt! Man bygger upp och sedan river man ner för att återuppbygga.  Detta sätt att arbeta återkommer vid 4.27.
Efter 5.30 skalar man sakta av bit för bit tills trummor, percussion och piano återstår.  Bara för att sakta åter bygga upp låten till full kraft.
Kören är enkel men kraftfull.
Men rösten är det som gör det!
Kompetent och med så mycket kraft. Soul när den är som bäst.
Detta är musik som är tidlös. Det kunde vara inspelat igår.
Det här är kvalité. Det här är disco när den är som bäst!
9 minuter och 47 sekunder av fantastisk disco!

Tack Linda!

Det är fredag mina vänner. #discofredag

Non Rompere

Introt mina vänner! INTROT!!! Så mycket disco att man bara döööör.
Detta är den fantastiska italienska superstjärnan Vanna Brosio.

Att vara på rätt plats är inte sällan en nyckel till framgång. Vannas pappa hade en antikvitetsaffär mitt emot huset där det italienska TV-bolaget RAI hade sina lokaler.
Vanna som brukade hjälpa pappa i affären blir upptäckt och erbjuden att få vara med som "extra" i italienska TV-shower. Den som har den minsta kunskap om italiensk TV (tutti frutti) fattar att hennes kanske främsta kompetens handlade om utseende.

Detta leder till en karriär inom mode (modell) och TV (programledare i italiensk TV hå hå ja ja) vilket gör att musikkarriären går lite i vågor. Det kommer sprida skurar helt enkelt.

Men så plötsligt 1979 så levererar hon denna slagdänga. I smyg ger hon ut högoktanig disco under pseudonymen G.Bri. Skivomslaget är helt klart en inspiration till Daft punk med en kvinna i omotiverad störtkruka modell integralhjälm.

Non Rompero (Bryt inte)

Arret står Beppe Cantarelli för. Ja herr kantarell helt enkelt. Nu är detta inte vem som helst. Nej detta är en av Italiens största och mest kända producenter.
Beppe växte snart ur den italienska kostymen och drog till staterna. Där har han jobbat med storheter som Michael Jackson , Stevie Wonder , Aretha Franklin , Mariah Carey , Joe Cocker , Laura Branigan , Bonnie Tyler , Kool and The Gang , Ashford and Simpson , Luther Vandross.

Non Rompero betyder "bryt inte". Mer än så hittar vi inte av texten på nätet och #discofredag får erkänna att just italienska inte ingår i språkkompetensen.

Men introt mina vänner! INTROT!!!! Jag är mållös.

Nu dansar vi! Det är discofredag!

Caribbean Queen (No More Love on the Run(Rom?))

 CC0 Public Domain

Billy Ocean (eller Leslie Sebastian Charles som han heter egentligen men det kan man ju inte heta som popstjärna) föddes i och för sig på Trinidad. Men istället för att ge sig in på romtillverkning (vilket kanske hade blivit resultatet av ett liv på ön i västindien), istället flyttar han till Romford i Essex, England.
Bara kvick koll på vad han missade. Han kunde ha tjuvsmakat på världens dyraste rom Legacy by Angostura. Istället valde familjen den något tråkiga vägen och flyttade till Romford (no pun intended) i östra stor-London. Men vi är tacksamma över att Billy valde bort spriten och istället ägnade sig åt musikskapande.

Dagens låt är en av de stora hits som Billy presterat. En skön förening av vacker musik och poesi av närmast Shakespeariansk nivå.

She dashed by me in painted on jeans 

And all the heads turned because she was the queen 

In the blink of an eye I knew her number and her name yeah 

And she said I was the tiger she wanted to tame

I natt kanske vi åter får en tropisk natt över Sverige. Vi firar den med att låtsas att vi är i karibien. Slå upp ett glas rom och fantisera om hur det kunde ha varit. Nu håller vi discofredag!

Caribbean Queen (No More Love on the Run)

 CC0 Public Domain

Billy Ocean (eller Leslie Sebastian Charles som han heter egentligen men det kan man ju inte heta som popstjärna) föddes i och för sig på Trinidad. Men istället för att ge sig in på romtillverkning (vilket kanske hade blivit resultatet av ett liv på ön i västindien), istället flyttar han till Romford i Essex, England.
Bara kvick koll på vad han missade. Han kunde ha tjuvsmakat på världens dyraste rom Legacy by Angostura. Istället valde familjen den något tråkiga vägen och flyttade till Romford i östra stor-London. Men vi är tacksamma över att Billy valde bort spriten och istället ägnade sig åt musikskapande.

Dagens låt är en av de stora hits som Billy presterat. En skön förening av vacker musik och poesi av närmast Shakespeariansk nivå.

She dashed by me in painted on jeans 

And all the heads turned because she was the queen 

In the blink of an eye I knew her number and her name yeah 

And she said I was the tiger she wanted to tame

I natt kanske vi åter får en tropisk natt över Sverige. Vi firar den med att låtsas att vi är i karibien. Slå upp ett glas rom och fantisera om hur det kunde ha varit. Nu håller vi discofredag!

Turn The Beat Around

 Some rights reserved by Dubber

Vicki Sue Robinson kan kanske ses som en "one hit wonder" artist. Men faktum är att det är att grovt underskatta den "impact" som denna röst har haft. Dagens låt kanske är hennes enda hit i eget namn men snart skall jag avslöja att denna röst har letat sig in dina örongångar vid många fler tillfällen än vad du kanske anar och kommer ihåg.

Vicki börjar sin karriär tidigt. Redan vid sexton års ålder står hon på scen på Broadway. Det börjar med Hair och hon går sedan vidare och spelar bland annat teater mot en ung Richard Gere. Efter en period i Japan återkom hon till Broadway och Jesus Christ Superstar.

Musiken pysslar hon med lite vid sidan om teatern. Uppträder på klubbar i Greenwich village. En producent råkar komma förbi när hon är och hjälper en kompis med sångpålägg i en studio och resten är som man säger.....historia.
Deras samarbete leder fram till monsterhiten Turn the beat around.

Blow horns you sure sound pretty  

Your violins keep movin' to the nitty gritty  

When you hear the scratch of the guitar scratchin'  

Then you'll know that the rhythm carries all the action, oh yeah

Men hur var det nu med det där med att Vicki letat sig in i våra öron även vid andra tillfällen.

Jo Vicki körar på Irene Caras megahit Fame men inte nog med det. Under 1980-talet så jobbar hon mycket med jinglar och reklam. Det betyder att hon bland annat är rösten i reklam för Wrigley's tuggummi, Maybelline Cosmetics och Hanes.

Man kan ju fråga sig om hon fortfarande är relevant 2016. Svaret måste bli ett självklart JA!
När vi i framtiden kommer att titta tillbaka på sommaren 2016 så kommer vi självklart att tänka på Pokemon GO.

Hur är detta då kopplat till vår Vicki? Jo det är hon som sjunger på den engelska versionen av låten Pokemon - Dance Mix (Full Version). Så även om hon inte längre är med oss (hon dog i cancer 2000) så är hon fortfarande i takt med sin samtid.

Det är äntligen discofredag. Nu kör vi!

Vertigo/Relight My Fire

 Some rights reserved by marcusrg

Det finns låtar man snubblar över som totalt förändrar allt. Sådana låtar som gör att man för alltid kommer att ha ett före och efter.

Detta är en sådan låt.

Exakt när jag första gången hörde den minns jag inte. Men jag minns att den totalt gjorde mig betagen. Så till den milda grad att jag genast ville att alla andra människor skulle få höra den. Nästa spelning var detta givetvis den första låt jag spelade. Tyvärr visade det sig att det visst bara var jag som gick fullständigt igång på den. Mottagandet var ganska svalt. Allt förändrades när Take that spelade in sin version av relight my fire. Då kändes den plötsligt igen. Dock kommenterades det att jag kanske kunde spela "den riktiga versionen". Nåja...

Dan Hartman har gett oss en drös hits. Dels som soloartist. Med låtar som Instant Replay, Relight my fire och den allt igenom fantastiska I can dream about you.
Men även som producent för artister som Tina Turner, Dusty Springfield, Joe Cocker, Bonnie Tyler, Paul Young, James Brown, Nona Hendryx, Holly Johnson, Living in a Box, the Plasmatics och Steve Winwood.

Vi snackar alltså om en av de där riktiga hejarna på musik helt enkelt.

You gotta be sure enough to walk on through the night (yeah) There's a new day on the other side (yeah) 'Cos I got hope (hope) in my soul I keep on walkin', keep on walkin' baby

Hur han tänkte när de snickrade ihop dagens låt vet vi ju inte. Men att göra ett intro som är 2 minuter och 52 sekunder kanske inte var det mest insmickrande valet. Inte desto mindre är det ju fullständigt genialt. Man bygger upp och bygger upp och bygger upp bara för att sedan plocka ner det hela för att plötsligt gå över i en helt ny låt. Det är vackert och inte så lite pampigt. Att det svänger på ett sätt som skulle kunna få ett helt ålderdomshem att dansa så att höftlederna smäller i parti och minut gör det ju inte sämre. Det är fantastiskt bra. Det är tight och disco i dess renaste form.
Här kunde man ju ha slutat för dagen och gått hem från studion. Men nej... Det går att ta det en nivå till. In kommer den fantastiska discodivan Loleatta Holloway!!!! Plötsligt förvandlas låten till GOSPEL!!! En frenetisk call and response drar igång. Om håren ännu inte rest sig på kroppen så är det nu det händer.

Det är bara att låta sig dras med. Vifta med händerna. Utbrist i ett högljutt halleluja och ge dig fullständigt hän.

Det är #discofredag mina vänner! Nu kör vi!!