Got to Be Real

 Some rights reserved by wallsdontlie

Att vara sig själv oavsett vad andra tycker. Att vara sann mot sig själv. Ja se där en av de där svåra sakerna som det är att vara människa. Att ingå i ett socialt sammanhang innebär ju att anpassa sig. Men om sammanhanget kräver att jag anpassar mig så till den milda grad att jag förlorar mig själv. Ja då tappar man fotfästet och mål och mening i livet. Det är då man kan känna sig falsk. Osann mot sig själv och andra.

Cherryl Lynn satte helt enkelt ord på just det som för unga och annorlunda är essensen av vad som är nyckeln till livet. Att man är tvungen att vara sann mot sig själv.

Discon är helt enkelt allt annat än ytlig. Den är en samhällsomstörtande kraft av explosiv och bombastisk karaktär. Den är revolutionens och den nya världens musik. Den är den kulturella bomben som sprängde rasbarriären. Som gav röst åt de homosexuella och alla de andra undertryckta människor som var tvungna att huka och smyga. Plötsligt kunde de stämma upp i en kampsång och vandra ut på dansgolvet med högburet huvud!

What you find, ah  

What you feel now  

What you know-a  

To be real

Got to be real var Cherryl Lynns debut. Men om hon var en nybörjare så backades hon av desto mer rutinerade rävar. Producenter var David Foster och David Paich. Foster är en kanadensisk demonproducent som jobbat med en mängd av de stora. Som allt från Alice Cooper till Chicago och Whitney Houston. Han är dessutom mannen som skrev låten St Elmos Fire (man in motion) som spelades in av John Parr.  Mest framgångsrikt kan kanske ändå samarbetet med Chicago sägas vara. Han var under en period en flitig prenumerant på top tio placeringar på Billboardlistan. Av Rolling stone magazine fick han epitetet "master of ... bombastic pop kitsch".
Paich å sin sida arbetade med sitt band Toto. Han är ansvarig för hits som Hold the line, Rosanna och en mängd andra av Totos låtar. Och ja det är han som sjunger på Africa.

Med sådan backning kunde ju knappast Cerryl Lynn misslyckas.

Musikerna som spelar på låten var såklart av högsta klass. På gitarr hörs till exempel Ray Parker Jr. Mannen som skulle förgylla 80-talet med giganthiten Ghostbusters

Cherryl Lynns fortsatta karriär har aldrig nått upp till samma nivå som den första singeln. Men med tanke på vilken galet hög nivå låten håller så kanske det inte är så konstigt.

Ständigt nya generationer möter hennes musik och känner en bubblande glädje över att gå ut i livet och vara sanna mot sig själva. To be real!

Det är återigen fredag mina vänner. Discofredag!


 

While My Guitar Gently Weeps

D.I.S.C.O

Bild Anders Erenius

Goda nyheter! #Discofredag erfar att danstillståndet avskaffas.
Med lysande logik så betyder ett avskaffande av ett danstillstånd att det nu alltså självklart är tillåtet att dansa. Spontant eller inte. Om du skulle drabbas av en plötslig lust att dansa så är det nu fritt fram att göra det!

Jag känner att trycket över bröstet släpper. Att luften plötsligt är lättare att andas. Vill därför uppmana alla att fira detta ordentligt med några rejäla danser imorgon fredag!

För att göra det hela lättare så bjuder vi idag på en riktig klassiker i sammanhanget. D.I.S.C.O med den fantastiska gruppen Ottawan.
Vi har demonproducenterna Daniel Vangarde och Jean Kluger från Frankrike att tacka för att vi har fått lära känna fantastiska låtar som Hands up, Hello Rio och Top Secret. Ja och så deras megahit D.I.S.C.O.

Daniel och Jean har fler ess i sin lek. Grupper som The Gibson Brothers and Sheila B. Devotion har hittat sin form genom att varsamt ha kokats ihop i deras studio. 

Men även på fritiden skapade Daniel Vangarde musik, eller det blev i alla fall musik även efter en mazurka på sängkanten. Han är pappa till den otroligt fantastiska Thomas Bangalter. Ena halvan av gruppen Daft Punk.

Gruppen Otawan bestod av en kille (Patrick Jean Baptiste) och en tjej (Annette). Men de var nog egentligen bara ansikten om man skall vara ärlig. Om de ens sjöng på inspelningarna är höljt i dunkel. Patrick lämnade gruppen kort efter att de slagit igenom. Detta var knappast något problem då man snabbt slängde in en annan kille innan någon hunnit märka något.
Detta har dock inte hindrat Patrick Jean Baptiste från att fortsätta att turnera under namnet Ottawan. Han håller på än.

she is D, desirable 

she is I, irresistible 

she is S, super sexy 

she is C, such a cutie 

she is Ooooo 

D.i.s.c.o 

D.i.s.c.o 

D.i.s.c.o 

D.i.s.c.o 

she is disco 

she is disco 

she is disco

Låten är mycket speciell Det som gör den närmast unik är den framskjutna position man ger en tvärflöjt i låten. En sällan skådad storhet inom populärmusiken! Annars kan man väl säga att gitarriffet är sjukt funky och att de pålagda percussionfillen ger en härlig känsla av Karibien. Det är ingen slump. Patrick Jean Baptiste föddes på Guadeloupe.

Guadeloupe som är ett utomeuropeiskt departement (och alltså är en fullvärdig del av Frankrike) var under 1813 en del av Sverige(!!!!!) då Jean Baptiste Bernadotte fick ön som en personlig muta för att Sverige skulle alliera sig med Storbritannien mot Napoleon.

Svenska regeringen beslцtade att utrusta en expedition för att ta ön i besittning. Officeren Carl August Burchard Gyllengranat (från adelssläktet Gyllengranat) utsågs till expeditionens ledare och friherre Cederström utnämndes till generalguvernör. Innan expeditionen hunnit avsegla återlämnades dock ön till Frankrike och alla utnämningar återkallades.

Tänk om vi hade haft kvar en koloni i västindien! Tanken svindlar. Hade vi kanske sluppit proggen och istället haft ett 70-tal fyllt av Soca och reggae ?
Eller kanske rent av ett bubblande musikliv fyllt av disco. Istället fick vi träd gräs och stenar. SUCK!

Ja nu är vi av med danstillståndet i alla fall. Jag tänker fira det med galet uppsluppen spontandans imorgon. Discot börjar på mitt och Hannes rum kl 08.00.

Det är fredag #discofredag




 

I've Got You Under My Skin

 Some rights reserved by aaipodpics

Ibland får man liksom lite torka. Så många val så lite tid. Då är det läge att lämna de gamla invanda domänerna och ge sig ut på upptäcksfärd. Jag tog hjälp av en van discojägare i form av min vapendragare Hannes och han lyckades hitta denna okända discopärla.

John Davies and the Monster Orchestra är ju ett alldeles lysande bandnamn. Lite touch av zombies och död men ändå nästan normalt.

Man kan väl säga att förväntningarna var så där lagom stora när man klickar på play i det läget. Men döm om min förvåning. Här levereras otroligt discogung. Det är liksom ingen tvekan. Nej här är det "full on" som gäller.

I've got you under my skin

Att man väljer att spela in en sådan låt som I got you under my skin i discoversion är antingen genialt eller otroligt korkat. Det är en riktigt bra låt från början. Men blir den bättre av en gnutta disco?

Jo men svaret är ju självklart. Det blir genialt bra.

John Davies skulle ju kunna vara en sorgligt bortglömd kille som kanske var stor i en trängre krets av discokids 1975. Men John Davies hade mer att ge! Han har varit med och format hela den ungdomsgeneration som vuxit upp med Beverly Hills 90210.

Ja det är sant! Det var John Davies som gjorde introt. Theme from Beverly Hills 90210.

Kanske är det dags att lansera en ny låt? Nu har det ju gått så där en 20 år igen.

You can do it!

Tänk så många band det finns och har funnits. Tänk så många timmar som läggs på att få till den rätta kombinationen av gitarriff. Ja tänk så mycket tid och tankemöda vi människor lägger på kreativt skapande. Så ibland så är där någon som mot alla odds lyckas få till den där perfekta blandningen. Som när Al Hudson och One Way stökar ihop You can do it.

You'll know you can do it, so get up 

And move your body to it 

Don't be afraid to do your thing 

No such word as being ashamed 

ev'rybody boogie tonight

Jag har funderat över vad det är som är så perfekt. Efter en långtgående analys har jag kommit fram till följande. Det är det fantastiska samspelet mellan gitarren och blåset. Sedan är där ju en cowbell i mixen vilket ju alltid är en hit! Man undrar hur lång tid det tog innan det satt. Troligtvis var det svårare än man kanske först vill tro. Självklart är det resultatet av otaliga timmar av övande och jammande.
Människans obändiga lust att skapa är en fantastisk kraft. Den upphör aldrig att fascinera.
Idag är det fredag. Discofredag! Jag tänker dansa mig fram genom dagen.