I feel for you

 Some rights reserved by Ann Althouse

Året 2016 går mot sitt slut och även om det känns som om världen har blivit helt galen så kan det vara värt att minnas att allt inte går käpprätt åt helvete. I det stora hela så är trenden och tendensen att världen blir bättre och bättre.

I en gammal Apple reklam säger man att

And while some may see them as crazy, we see genius. 

Because the people who are crazy enough to think they can change the world, are the ones who do.

Ingen personifierar detta bättre än Prince Roger Nelson!
Plötsligt dyker en liten man upp i bikinikalsonger med blottad bringa och snuskig blick.

Musiken vägrar låta sig tryckas in i en genre. Det spretar och stretar åt alla håll. Men bara ibland så snuddar det vid högsta nivå. Det snuddar vid disco.

1979 på sitt andra album (med det självklara namnet Prince) levereras den eminenta hiten I feel for you. Mest känd är den dock i tolkning av Chaka Khan. Men originalet  är Prince.

2016 var året då Prince la sina bikinikalsonger på hyllan och lämnade oss. Det är smärtsamt när en stor artist lämnar och det uppstår ett tomrum som liksom inte riktigt vill läka. Men då är det skönt att gå tillbaka till musiken och njuta av den livsglädje och heta passion som prince med sin musik lyckas förmedla.

Det är många storheter som lämnat oss i saknad detta år men historien kommer att visa att Prince var det viktigaste av dem.

Baby, baby, when I look at you  

I get a warm feeling inside  

There's something about the things you do 

That keeps me satisfied

Han vinkar till oss från sitt rosa moln med lila pälsbrämad hatt med fjädrar, rosa kalsonger och ett par skor med löjligt höga klackar. Sedan gasar han iväg på sin lila Moto Guzzi.

Tack Prince! Imorgon är det årets sista #discofredag. Kom ihåg att dansa!

Street Life

 Some rights reserved by Stuck in Customs

Det finns låtar som efter bara någon vecka känns gamla och passé. Sedan finns det de där låtarna som år ut och år in ständigt känns relevanta och fräscha. De har något evigt ungt och magiskt över sig.

Dagens låt är en sådan.

The Crusaders må ha i störst utsträckning ha varit verksamt på jazzscenen men det är ändå med dagens disco-osande låt de når sin största kommersiella framgång.

Street life, you can run away from time 
Street life, for a nickel, for a dime 
Street life, but you better not get old 
Or you're gonna feel the cold

Under 1960-talet spelar de Be-Bop och R&B för att under 1970-talet glida mer över i en funkigare stil. De plockar in den mäktiga R&B rösten Randy Crawford för att 1978 spela in låten street life och en funkig och jazzig låt blir när man adderar stråkar, blås och lite percussion en klockren discovältare.

Trots att låten knappast kan sägas ha varit någon hit på listorna så är det en låt som liksom alltid spelas. Den är en given kvalitetslåt helt enkelt.

Något magiskt måste ha skett i studion för bättre än så här blir varken The Crusaders eller Randy Crawford igen. Det här är höjdpunkten. Det är jazziga elorglar. Galet långa improviserade saxofonsolon och alldeles, alldeles underbart.

Tack Randy! Tack Crusaders!

Nu håller vi fredag #discofredag. Om en vecka är det lilljulafton. Bara en sån sak.

Last Christmas

 Some rights reserved by Joe Shlabotnik

Det är ju oundvikligt!

Låten som definierat ljudet av jul. Det finns inte ett dansgolv i juletid som kan klara av att undvika Whams fantastiska jullåt.

Förra julen, jag gav dig mitt hjärta 

Men redan nästa dag, gav dig bort 

I år, för att rädda mig från tårar 

Jag ska ge det till någon speciell

Året var 1984 och kampen om vem som skulle lyckas kamma hem den åtråvärda förstaplatsen på englandslistan över jul stod mellan tre låtar som allihop har kommit att bli klassiska jullåtar.

Band Aid - Do they know it's christmas.
Frankie goes to Hollywood - The Power of Love
& Wham - Last Christmas

Märkligt nog sån lyckas inte Wham knipa förstaplatsen. Det kan i dessa dagar verka konstigt men 1984 var människor engagerade i att hjälpa andra människor som hade det svårt. Just detta år var det Etiopien som under flera år hade härjats svårt av svält. Ett av initiativen var Band Aid som med sin låt Do They Know its Christmas. Målet var att samla ihop 70,000 pund men resultatet under bara det första året blev att man samlade ihop hela 8,000 000 pund.

Wham toppade upp detta med att skänka även intäkterna från Last Christmas.

Detta var en tid då människor inte hade behov av "andrum". Nej märkligt nog drevs man av en energisk lust att hjälpa okända människor på en annan kontinent. Kanske något att ta till sig och inspireras av.

När biten och två gånger blyg

Jag håller min avstånd men ändå fånga min uppmärksamhet

Berätta barnet känner du igen mig? 

Jo det har varit ett år, betyder inte förvåna mig

Nu gick det ju inte så illa för Wham alls. De medverkade självklart i Band Aid och kan alltså sägas ha lyckats med att knipa både en första och en andraplats. För tvåa kom de. Men eftersom de allt sedan dess brukar ta sig in på listan i juletid så är Last Christmas den bäst säljande låten genom tiderna, som aldrig legat etta.

1985: No. 2 (13 veckor)
1986: No. 6 (7 veckor)
1987: No. 45 (4 veckor)
2007: No. 14 (5 veckor)
2008: No. 26 (5 veckor)
2009: No. 34 (4 veckor)
2010: No. 57 (4 veckor)
2011: No. 26 (4 veckor)
2012: No. 34 (4 veckor)
2013: No. 36 (4 veckor)
2014: No. 28 (3 veckor)
2015: No. 18 (5 veckor)

Antagligen kan vi snart skriva till även 2016 till denna listan. Fattas bara!

Ett ansikte på en älskare med en brand i sitt hjärta 

En man undercover men du slet honom ifrån varandra 

Kanske nästa år, 

Jag ska ge det till någon, jag ska ge det till någon speciell 

Special, någon, någon 

Jag ska ge det till någon, jag ska ge det till någon speciell

Videon till låten är värd ett eget inlägg så vi nöjer oss med att konstatera att det är sista gången vi ser en renrakad George Michael. Alltsedan dess har han haft skägg. Kanske han rent av blev så inspirerad och uppfylld av ljuvlig julstämning att han helt  linje med hur en tomte bör vara helt sonika bestämde sig för att det är tomteskägg som gäller.

Det är fredag mina vänner! #Discofredag

Ain't Gonna Bump No More

 Some rights reserved by Jim the Chin

Apollo theatre är platsen där drömmar kan slå in men allt för ofta i stället krossas.
Om du vill hitta dit så är det bara att sätta sig på planet och resa hela vägen till new York. Väl där så är det bara att hoppa in i en taxi och åka raka vägen till Harlem. Teatern har en närmast oändlig historia som sträcker sig hela vägen tillbaka till 1914 (det är väldigt länge med amerikanska mått mätt).

På Apollo har de något som heter "amateur night" varje torsdag. Ungefär som Idol men varje vecka liksom. Den radda av superstjärnor som har blivit upptäckta på denna sen mitt i veckan är så lång att man skulle bli trött bara av att försöka få ihop listan.

Nåväl här är några av vinnarna genom åren...
Billie Holiday, Pearl Bailey, Sammy Davis Jr., James Brown & The Famous Flames, King Curtis, Diana Ross & The Supremes, Parliament-Funkadelic, Wilson Pickett, The Miracles, Gladys Knight & the Pips, Rush Brown, Stephanie Mills, Dionne Warwick, Bobby Short, The Jackson 5, Patti LaBelle, Marvin Gaye, Luther Vandross, Stevie Wonder, Aretha Franklin, Ben E. King, Mariah Carey, The Isley Brothers, Lauryn Hill, Sarah Vaughan, Jazmine Sullivan, Ne-Yo, och Machine Gun Kelly.

Ja där är ju en som saknas i listan. Ni har redan listat ut det music lovers.

Joe Tex!

Född med namnet Joseph Arrington Jr börjar han sin karriär i kyrkokören (som alltid) och ställer upp i talangtävlingar över hela hemstaten Texas. Vid en tävling i Huston vinner han 300 dollar och en biljett till New York. Väl på plats i det stora äpplet anmäler han sig till Apollo. Fyra gånger står han som vinnare och resten är historia.

Three nights ago I was at a disco 
Man, I wanted to bump, I was rarin' to go 
And this big fat woman, bumped me on the floor 
She was rarin' to go, that chick was rarin' to go 
Man she did a dip, almost broke my hip 
She was gettin' down, that chick was gettin' down 
She wanted to bump some more, but I told her, no

Joe Tex har mängder med soul, R&B och funk hits under 50, 60 och 70-talen. Allt bygger upp till den monumentala discohiten som är föremål för dagens blogginlägg.

Det är #discofredag mina vänner. Ta det försiktigt på dansgolvet och akta höften!