Spacer

 Some rights reserved by vinylmeister

Annie Chancel får sin första hit 1962 med låten "L' ecole est finie". Låten skulle senare komma att omtolkas av Alice Cooper som dock gav den engelsk text. "Schools out" fick den heta i Alice version.

Annie Chancel är det dock ganska få som vet vem det är. Detta eftersom hon under hela sin karriär har gått under artistnamnet Sheila. Även Sheila är ganska okänd utanför Frankrikes gränser. Men under några magiska år i slutet av 1970-talet var ju allt möjligt. Det var till och med möjligt för en fransk popartist att sjunga på engelska och faktiskt bli tagen på allvar. Ja det var märkliga tider!

Annie sitter länge fast i tonårspopsvängen. Men 1977 byter hon plötsligt genre och kastar sig huvudstupa in i discosvängen. Byter språk till engelska och byter ut sin franska producent Claude Carrère mot de fantastiska hitmaskinerna Chic (Nile Rodgers och Bernard Edwards).

Första singeln ges dock ut under det anonyma namnet S.B Devotion, eftersom man inte vill chocka publiken och solka ner det etablerade varumärket Sheila i onödan. Det går emellertid bra och snart kan man skriva ut namnet Shiela B. Devotion.

In our galaxy 
You can't trust ev'ryone that you meet 
I'm so lucky 
He's the only one I'll ever need 
He will blast off tonight 
He puts his life on the line ev'rytime he's in flight 
A man you can't trace 
But our love will last beyond time and space

Dagens låt är kanske det främsta hon lyckas skapa. En låt som är så mycket Chic så att det bara stänker om det. Spacer är hennes största hit men även om den lyckades väldigt bra på listor runt hela världen så är den ganska okänd. Dock är den i Sverige väldigt lätt att känna igen. Men då inte i originalversionen...

Nej Alcazar har gjort låten till en svensk klassiker genom att sno hela paketet och sätta ny text till den. Crying at the Discoteque är deras namn på denna låt och den är fantastiskt bra eftersom den helt enkelt är Spacer. Men originalet är alltid originalet.

Sheila dansar fortfarande runt på scenerna och det hoppas vi att hon fortsätter att göra länge än.

Vi dansar ut i fredagen med ett brett leende och firar #discofredag!

I Can't Stand the Rain

 Some rights reserved by CJS*64

Riktigt bra disco hittar man inte var som helst utanför USA. Det verkar ha uppstått bara på några få platser och i några speciella studios. En av dessa platser ligger otroligt nog i det absolut minst troliga landet på denna jord. Landet som på alla sätt skulle kunna tyckas vara den raka motsatsen till disco. Tyskland!  Närmare bestämt skivbolaget Hansas studio i Berlin.

Frank Farian hörde talas om ett band som turnerade runt i Tyskland och som lovordades för sin scenshow. Det visade sig vara Eruption. De hade vunnit en talangjakt hemma i England och fått spela in en singel. Men de upptäckte snabbt att karriären inte riktigt ville lyfta. Vad göra? Jo en turné i Tyskland så klart! Frank Farian signade dem till tyska Hansa. Slänger in dem i studion och spelar in två gigantiska hit-låtar. Först dagens I Can't Stand the Rain och något senare One Way Ticket. Gemensamt för de två låtarna är att de är covers. One Way Ticket spelades i original in av Neil Sedaka. I Can't Stand the Rain spelades i original in av Ann Peebles.

I can't stand the rain, ooh 
Against my window, oh-no-no 
'Cause he's not here with me, uh 
Alone with the pillow, uh-uh 
Where his head used to lay, yeah 
I know you've got some sweet memories 
But like a window 
You ain't got nothin' to say, hey-hey 
Uh-uh

Det enda som Eruption adderar är just disco. Originalet drar mer åt blues om än med en rejäl bas av soul. Det är skitigt och svängigt på samma gång. Det är blåset som bär låten tillsammans med Ann Peebles fantastiska röst.

Eruption drar ner på blåset. De lägger på synthar och en fläskig stråksektion. Ovanpå det kan man sedan dra på med guld och vida brallor. Kassshing och hiten är ett faktum. Billigt? Ja! Fantastiskt bra? JA!!!

Nu är det fredag. Det regnar säkert. Men det gör liksom inget för en tysk demonproducent låter oss duscha i guld och sköna stråkharmonier. Tack Eruption! Tack Frank Farian!
Nu håller vi discofredag!