Don't You Want My Love

 Some rights reserved by Cliché!

Denna vecka skall vi ägna oss åt en av de där låtarna som ingen längre kommer ihåg. Med den där artisten som ingen längre minns. Vi skall hylla en av de där slitvargarna som kämpar och kämpar för att få leva sin dröm om ett liv i rampljuset.

Lillie McCloud slår igenom med buller och bång 1986 med dagens låt. Fast då under artistnamnet Nicole. Det är en riktig rökare som verkligen kan få en att bli på gott humör. Välproducerat och dansant på ett sätt som faktiskt har åldrats med värdighet. Det låter fortfarande helt fantastiskt bra.

Internationellt så är detta hennes största hit men hemma i USA så ligger hon på tredje plats på danslistan 1994 med en dussinhouse E-smoove (hetaste house producenten av alla tidigt 1990-tal) producerad och remixad låt som heter Runnin' Away. Den har väl inte riktigt åldrats med samma värdighet dock.

Don't you want my love 
Don't you need my body? 
Don't you want my love? 
Won't you take my heart until we get started? 
Then you'll want my love!

Nicole förmår liksom inte följa upp sin första hit med fler. Hon fortsätter att göra skivor men det kommersiella genomslaget uteblir. Hon lägger ner skivkarriären i slutet av 1980-talet.

Men ge upp nix. Under 1990-talet är hon en del av en hel massa olika konstellationer i dansmusiksvängen. Ibland kan man hitta hennes namn på någon skiva om man letar. Men aldrig någon skiva i eget namn.

Tidigt 2000-tal så flyttar hon till Slovakien (!!!). Även där gör hon musik. Hon sjunger jazz och spelar in låten som är intro till TV-programmet Česko Slovensko má talent. En Slovakisk version av Talang.

Det gav tydligen mersmak...

Någonstans kan man ju tycka att den här historien borde ta slut. Men nej. Nicole är inte en vanlig artist som inser fakta och börjar sälja grönsaker istället. Nej hon kan inte släppa musiken. Tre barn och sju barnbarn senare så är hon tillbaka. Med nytt namn. Eller egentligen bara ett byte till sitt riktiga namn. Nicole har blivit till Lillie och vid en ålder av 54 år så gör hon entré i amerikanska versionen av X-factor 2013. Vid hennes audition fick hon ta emot stående ovationer och maximala fyra "YES" från Simon Cowell, Demi Lovato, Paulina Rubio, och Kelly Rowland. Endast Simon kunde hålla tårarna borta. Hon slutade på en åttonde plats i finalen och lyckades återigen bevisa hur mycket musik och sångarglädje hon besitter.

Nicole är en av de envisaste och mest uthålliga artisterna i musikvärlden. När hon ser tillbaka på sin karriär så har hon i vart fall haft en hit. Hon har uppträtt tillsammans med artister som Stewie Wonder, Kool and the gang och Michael Jackson. Så även om ingen minns henne så kan hon luta sig tillbaka med vetskapen om att hon kan säga "då sa jag till Michael att.." Det är banne mig inte dåligt det.

Ta er tiden att se båda klippen. Sedan dansar vi ut i en härlig fredag som för många dessutom är skolavslutning. #Discofredag återkommer sporadiskt under sommaren om jag får lust. Annars ses vi till hösten :)

Don't Let me be Misunderstood

 Some rights reserved by rasdourian

Nina Simone må i sin musikaliska gärning ligga ganska så långt från disco. Men i hennes handlande och liv personifierar hon precis det som discon kom att handla om. Överkommande av hinder som ras, sexuell läggning eller klass. Hon personifierar den kampen.

Det är därmed inte mer än rätt att en av de finaste discolåtar som har gjorts är skriven för Nina Simone från början. Redan 1964 spelade hon in den.  Att hennes tolkning inte klättrade in på några listor betyder ju inte att den inte håller yppersta klass. Istället plockades låten upp av Animals och blev deras kanske största hit jämte "House of the rising sun". Den skulle dock behöva ligga på jäsning fram till 1977 innan den nådde sin fulländning via en studio i Paris. Här filade nämligen producentparet Nicolas Skorsky och Jean Manuel de Scarano på stora drömmar om internationella hits. Det enda de saknade var egentligen någon att kanalisera dessa hits genom.

I'm just a soul who's intentions are good 
Oh Lord, please don't let me be misunderstood

Leroy Gómez lärde sig tidigt att spela saxofon och vid 14 hade han sitt egna band. Han valde trots det att gå med i gruppen Tavares och hänga me dem på världsturne runt USA och Europa. I Paris snubblar han över Elton John i vimlet och bjuds in för att spela på albumet Goodbye yellow brick road. Han finner sig väl tillrätta i både Paris och studion och väljer att stanna kvar som studiomusiker. Häpp! In kommer Nicolas Skorsky och Jean Manuel de Scarano.

Det är dessa tre som kommer att skapa dagens monsterhit. Don't Let me be Misunderstood. Det är 16 minuter av flamenco som möter disco. Vilket möte det blir. Det slår gnistor. Normalt sett är en låt på 16 minuter dömd att hamna bortglömd på hyllan där man gömmer konstmusik och pårökta symfonirockares alster. Men 1977 funkar det hur bra som helst. Det blir mot alla odds en kanon hit i Frankrike. Casablanca records plockar upp den och plötsligt har man även en hit i USA och resten av världen. Plötsligt är man etta på danslistan i USA. På Billboard hot 100 klättrar man till plats 15. Det går ganska bra het enkelt.

Leroy behöver inte Nicolas Skorsky och Jean Manuel de Scarano längre och avpolleterar dem. Det var ju synd kan tyckas då framtida försök liksom bara blir pastischer av de två första hitsen. Men Leroy är glad ändå och fortsätter att turnera världen runt och sjunga sina två megahitar.

Enligt Leroy  såldes runt 25 miljoner skivor. Det kan man leva gott på resten av livet.

Äntligen är det #Discofredag

The Only Way Is Up

 Some rights reserved by Leo P. Hidalgo (@yompyz)

Kallskuret är kött och charkvaror som serveras kallt, ofta i skivor på smörgås. Kallskuret kan även utgöra basen i en middag som till exempel rostbiff med potatissallad.

Om du frågar mig så är detta den perfekta sommarmaten. Potatissallad kan man ju antingen köpa färdig och bara krydda upp med lite extra gräslök och vitlök (då väljer jag Santa Marias finhackade vitlök inte pulver). Eller så gör man sin egna. Jag föredrar den egna. Kokt potatis, sparris, vårlök, kapris, soltorkade tomater och oliver. Allt dressas med en egenhändigt ihopsvängd vinaigrette.

Till detta serverar man valfri kombination av kallskuret. Perfekt en varm sommardag.

På engelska heter kallskuret coldcut vilket även är namnet på gänget som ligger bakom dagens hitlåt.

Coldcut var pionjärer inom den gigantiska revolution inom musiken som skedde under det sena 1980-talet. Att skapa musik (eller för all del konst) genom att bygga collage blev plötsligt väldigt mycket enklare i och med samplerns intåg i musikvärlden. Plötsligt kunde man plocka bitar här och där och bygga ny musik av gamla delar.

Aah, boy I want to thank you 
Yeah, for loving me this way 
Things may be a little hard now 
But we'll find a brighter day

Som så ofta kan vi hitta roten till det hela i New York. Double Dee and Steinski var först ut med sina episka Lesson 1 "The payoff" och Lesson 2 o.s.v.

Hur stort inflytande de hade kan man ta reda på genom att först lyssna på Lesson 3 (history of Hip Hop) och sedan lyssna på De La souls "The magic number"

De skapade sina collage med hjälp av rullbandspelare, rakblad och tejp. Allt klipptes ihop och i hip hop kretsar tyckte man att det var hur coolt som helst.

Coldcut tog idén och adderade ett "house sound" och vips klättrade de på listorna. Det här var en friare tid. En tid då man inte kunde stava till ord som upphovsrätt eller för all del GDPR. Fritt fram att sampla vad man ville helt enkelt :)

Matt Black och Jonathan More rörde sig i musik och DJ kretsar. Spelade själva och hängde i skivaffärer. Deras första egna skiva Say Kids What Time Is It. Var kanske inflytelserik i just dessa kretsar men knappast någon storsäljare. Man pressade 500 stycken och gav ut som "White label" Men fick såklart pressa fler. Någon officiell utgivning var ju inte möjlig då allt bara var samplingar. En juridisk mardröm helt enkelt. Det hindrade inte gruppen MARRS att sampla Coldcuts skiva och ge ut Pump up the Volume och klättra ända till förstaplatsen. Men de hade ju ett större skivbolag i ryggen.

The only way is up 
For you and me now 
The only way is up, baby 
For you and me now

Coldcut deppade inte för det utan teamar upp med modellen Yasmin Evans (Yazz) och skapa dagens låt The Only way is Up. Eller ja låten var ju självklart en cover. Originalet är sjukt bra så i dag bjuder vi självklart på en "double feature". Originalet spelas in av Otis Clay. Att det är en galet bra låt hör man ju. Att förstå att den aldrig blev en hit är däremot svårare att greppa. Att Coldcut lyckas hitta den måste ses som en riktig högoddsare.

I Coldcuts version så samplar man två låtar. Det är Sharon Redds underbara Beat the street som står för introt och I Cant Stop med John Davis and the Monster Orchestra. Med dessa tre delar får man ihop en monsterhit som förgyller sommaren 1988 och bäddar för den våg av dansmusik som gör 1980-talets fokusering på långhåriga pojkar med gitarrer till något som är obsolet.


Nu är det äntligen #Discofredag