Att bryta upp är inte lätt. Ibland är det inte ens helt frivilligt. Det är bara omständigheter.
Chicago är som en levande illustration av detta. Allt som allt har 21 personer kunnat skryta om att de är med i gruppen Chicago. Tio av dem kan fortfarande göra det. Om det finns någon av originalmedlemmarna kvar denna veckan låter jag vara osagt.
Idag tar jag farväl av goda arbetskamrater och vandrar vidare till nya äventyr. Vi skiljs som vänner och gläds över allt kul vi har gjort tillsammans. Men tomt kommer det att bli. Så som det blir när man måste skiljas från personer som gör en bättre.
How could we let it slip away? We've come too far to leave it all behind How could we end it all this way?
Fast nog kommer vi att ses. Men det där vardagliga det kommer att fattas oss.
Så det här är till dig Hannes Bengtsson och till dig Johan Möller!
Tack för alla goda samtal! Allt gemensamt hårt arbete! Alla goda skratt!
Den stora kören i himlen har fått sin "lead singer". Aretha Franklin har lämnat oss. Hon kvinnan som alltid verkar ha funnits där. Hon som sjöng på Martin Luther King JR:s begravning. Som fortfarande sjöng när Obama svors in som president. Det svarta USA har förlorat sin givna drottning.
Med en karriär som spänner från 1950-talet till 2018 står hon för en musikalisk spännvidd som greppar över Gospel, Soul, R&B, Pop, Jazz och Disco. Ja allt hon gav sig på blev inte alltid minnesvärt men när det var bra så var det världsklass. När Aretha var som bäst så var det himmelskt bra.
Att välja en låt bland alla hennes guldkorn är självklart ett omöjligt uppdrag. Så då får man välja och välja bort. Att det måste vara en låt som osar Disco är ju självklart. Då är valet givet.
Aretha lyckades inte riktigt hänga med på Discoboomen i slutet av 1970-talet. Men när hon 1980 byter skivbolag till Arista och 1982 på sitt tredje Arista-album tussas ihop med producenten (och artisten) Luther Vandross så uppstår magin.
My baby loves me He told me that And I never question That point or fact
Att det blir bra är ingen slump. När man har storheter som Cissy Huston i kören (jepp det är Whitneys mamma), Doc Powell på gitarr, Marcus Miller på bas och synthar, George Duke på keyboard, Fonzie Thornton och Tawatha Agee. Det är helt enkelt ett riktigt "allstarteam" som mejslar fram dagens diamant.
Jump to it tar sin början i att Luther Vandross (som alltid har varit ett stort Aretha fan) får frågan om han vill producera hennes nästa album. Det första han gör är att ringa till Marcus Miller med ordern "fixa fram några bra låtidéer och det kvickt". Marcus som mer ser sig som en jazzkille protesterar och menar att han mer är jazzfusion än R&B. Luther ber honom hålla truten och leverera. "Du vet vad jag behöver". Marcus återkommer med ett uppslag och Luther börjar jobba. Efter bara 20 minuter ringer han tillbaka till Marcus och säger att "den där Porschen vi brukar skoja om. Lägg en beställning på den. Jag har skrivit första versen och det här blir en hit!".
Vilken hit det blir!
Inledningen på låten får bli dagens slutord även om det smärtar. "Girl i got to go!"
Rädsla är kanske den farligaste känslan av dem alla. Den aktiverar det sympatiska nervsystemet som trots sitt namn knappast aktiverar människans mest sympatiska sidor.
Vid rädsla aktiverar det sympatiska nervsystemet binjuremärgen som öser ut adrenalin i kroppen. Man brukar kalla det för flykt eller kamp (fight or flight). Vid en stark stressreaktion tar känslorna över och man kan säga att "tankehjärnan" sätts på paus och kroppen går in i förberedelse för flykt eller våldsamt motstånd.
Detta har människan genom årtusendena lärt sig att tämja. Med kunskap har världen blivit mer och mer begriplig och mindre och mindre skrämmande. Mogen kunskap eller klokhet är människans kanske finaste skapelse.
What have you got to fight? What do you need to prove?
You're always telling lies, and that's the only truth
I don't care
Baby, I'm not scared
I dagens galet snabba informationsflöde, dopat med klickekonomi, är det ekonomiskt motiverat att sikta på människans starkaste känslor. Plötsligt drunknar vi i adrenalinpåslag och resultatet blir fördumning.
Jag är optimist och hoppas, tror och kämpar för att våra unga skall bli klokare. Att de skall gå i en skola där de är trygga så att de kan bygga på sin klokskap utan negativ inverkan av binjurarna.
Denna vecka är det skolstart och mycket fjärilar i magen på både lärare och elever. Men skolan är en vacker plats som handlar om att öka kunskapen om världen. Om att göra den begriplig och mindre skrämmande. Så att man kan gå ut i världen och med klokhet göra den ännu bättre.
Så jag är inte rädd. Trots att det är valår.
Vi kan bättre!
Patsy Kensit mina damer och herrar (fast det var visst en grupp som hette Eight Wonder). I skön förening med Pet Shop Boys och den legendariske ljudteknikern Phil Harding.
Det är äntligen dags! Nu håller vi höstens första #Discofredag
Some rights reserved by FFries Photo
