You Know How to Love Me

 Some rights reserved by Soul Portrait

Jag har en liten hangup på det där med tvärflöjt. Ja om man nu skall vara ärlig så har jag en på koklocka (cowbell) också. Ja och handklapp såklart jag erkänner!!!

När en låt då innehåller alla dessa tre delar förenat i en himmelsk treenighet. Ja då reser sig håren på hela kroppen och jag liksom förlorar mig i ett transliknande lyckotillstånd.

Phyllis Hyman som är dagens artist kan väl knappast räknas till de där artisterna som kan kallas för kända. I hennes fall är det nog snarare så att hon är en av de där okända. I vart fall på våra breddgrader.

Men man får väl säga att tjejen hade turen på sin sida när det gällde kontakter. Första skivan spelades in på legendariska Buddah records (där bland annat Curtis Mayfield huserade). Buddah blev uppköpta av skivbolagsjätten Arista och plötsligt låg hon på ett storbolag.
Då kan man ju få spännande erbjudanden. Som att spela in låten till en James Bond film till exempel. Det fick Phyllis. Soundtracket till Never say never again spelades in och det var enligt Phyllis den bästa låten hon gjort i sin karriär. Tyvärr uppstod en dispyt om rättigheter och vi har aldrig fått höra Phyllis låt i det sammanhanget. Den finns utgiven och är en svulstig ballad som mycket väl hade kunnat bli en riktig superhit 1983.

And I'm so happy 
you're the rhythm of my rhyme 
You and I together 
Well stand the test of time

Dagens låt innehåller ju saker jag gillar. Som koklocka. Den spelas av en av de där stora hjältarna. James Mtume. Ja han som gett oss Juicy Fruit. Han står även för handklappen, syntharna och är med i kören.  Att James kan skapa fantastisk disco är kanske inte så konstigt. Han kan hantverket. Om man under flera år spelat med Miles Davies så kan man musik.

På gitarr hittar man Reggie Lucas ja han som producerade Madonnas första album. Lyssnar man noga så kan man även höra Gwen Guthrie i kören. Så mycket av musikaliskt kunnande förenat i en fantastisk låt som liksom aldrig riktigt blev en hit. Visst är det märkligt. För en hit är det ju.
Slut ögonen. Vicka på rumpan och bara njut. Det är äntligen #Discofredag

Shake Your Groove Thing

 Some rights reserved by 1llustr4t0r.com

Idag är det återigen dags att stifta bekantskap med ett gäng som du inte visste att du visste om. Låten är bland annat med i Shrek vilket ju gör att varenda familj som haft något barn de senaste 17 åren omedvetet har svängt på rumpan till den.

Gruppen har det ganska märkliga namnet Peaches & Herb. Men det är helt enkelt det de heter (nåja deras smeknamn då. Francine "Peaches" Hurd Barker och Herb Fame. För att krångla till det lite så har den kvinnliga sångerskan bytts ut några gånger sedan starten. Herb har alltid varit den samma men man kan räkna till sju olika "peaches" sedan starten. På dagens låt är det nummer tre i ordningen Linda "Peaches" Greene som sjunger.

Groovin' loose or heart to heart 
We put in motion every single part 
Funky sounds wall to wall 
We're bumpin' booties, havin' us a ball, y'all

Introt måste väl ändå räknas som ett av de vassaste i musikhistorien. Congas. Bara congas. Sedan slänger man in lite handklapp. Man hör att det är riktiga händer!!! Inga förinspelade burkljud här inte. På med en synt och cowbell sedan öser vi på med gitarr och basar för att slutligen brassa på med mer synthar, percussion, blås och stråkar. Oerhört välproducerat helt enkelt.

Nu var det ju inte vilken skojare som helst som satt bakom mixerbordet heller. Det var den underbare Freddie Perren. Mannen bakom hits som I will survive med Gloria Gaynor eller I want you back med Jackson 5. Dessutom är han mannen bakom Tavares tre succé album. Vi snackar toppklass här alltså. Han kan stoltsera med att vara innehavare av den enda Grammy award som delats ut i kategorin Best Disco Recording. Denna kategori delades nämligen bara ut en gång 1980.  Den knep Freddie!!!

Så ut och vicka på rumpan denna fredag också! Shake Your Groove Thing det är #Discofredag

Can't Get Enough of Your Love, Babe

Fotograaf Onbekend - CC0

Barry Eugene Carter, 1944 - 2003.

South Central LA har kanske mest blivit känt som ursprungsplatsen för NWA. Kungarna av gangster rap. Men vad få känner till är att Barry White långt tidigare levde rövare i dessa kvarter. I unga dar var han en gangster/gängmedlem som rullade runt i en lowrider och slogs, stal och var allmänt jävlig. Som 16-åring åkte han i fängelse för att ha stulit Cadillac-hjul till ett värde av 30,000 dollar.

I fängelset hörde han Elvis Presley sjunga It's now or never och enligt honom själv så förändrade det hela hans liv.

Efter att ha suttit av sitt straff inledde han en karriär inom musiken. Under 1960-talet skriver han låtar och arbetar som producent och A&R för Del-Fi records. Men det är först 1972 som det verkliga genombrottet kommer.

Barry är producent för en tjejgrupp som heter Love Unlimited. En ripoff på Supremes om man skall vara ärlig. De får ett antal hits på top 20 och det väcker uppmärksamhet. Barry snor ihop ett kompband som består av ett 40-tal musiker(!!!) som han döper till Love Unlimited orchestra.

I've heard people say that 
Too much of anything is not good for you, baby 
(Oh no) but I don't know about that 
There's many times that we've loved 
We've shared love and made love 
It doesn't seem to me like it's enough

När 1972 går över i 73 så sitter Barry med ett gäng låtar som han tänker att han behöver en manlig sångare till. Han spelar in några demos med låtarna och tar till skivbolagsdirektören som tycker att någon artist behövs inte alls. Barry kan gott sjunga själv. De argumenterar i dagar. Barry är inte alls sugen på att lämna producentrollen och ställa sig framför mikrofonen. Men Barry ger till slut med sig. Han skriver fler låtar och snart har han snott ihop ett helt album. Resten är som man säger. Historia.

Skivan släpps (Barry är fortfarande tveksam...) Men när han plötsligt står där med en topp tre hit så är det plötsligt han som är stjärnan. Love Unlimited orchestra får helt enkelt bli hans kompband och Love Unlimited hans körtjejer.

Ja hoppla som det kan gå. Från gangster till "the walrus of love".

Få artister kan skryta med att ha fått ihop 106 guldalbum och 41 platina. Men Barry lyckades. Han var själv stolt över att citat "There's people making babies to my music. That's nice."

Kanske sammanfattade BBC hans musik bäst när de efter hans död beskrev det på följande vis

"If chocolate fudge cake could sing, it would sound like Barry White."

Så idag går #Discofredag i kärlekens tecken. Gärna i sammetskostym.