High steppin' hip dressin' fella

wikipedia

Dagens band kom att överskuggas av en gigant. Nämligen Barry White. Tanken var egentligen att Barry skulle satsa all sin kraft och talang som producent av denna tjejgrupp men ödet ville annorlunda och plötsligt stod han själv längst fram på scenen.

Då behövde han backning av ett 40-mannaband och kompetenta körtjejer. Mer kompetenta än gruppen som han själv hade skapat fanns ju inte och vips så fick de hänga med på både skivorna och turnéerna. Ja en av tjejerna råkade visst rent av gifta sig med Barry på vägen.

Men trots att de ju fick sugas upp i den totala virvelvind som blev Barrys karriär så lyckades de ändå även hålla liv i sin egen.

Glodean White, Linda James och Diane Taylor verkar ha varit tre drivna brudar med skinn på näsan helt enkelt.

Det blev fem album där deras mest framgångsrika var deras andra "Under the Influence of... Love Unlimited". Det albumet klättrade ända till en tredjeplats på den amerikanska albumlistan.

Största hiten på albumet var "Love's Theme" en underbar instrumental med tidstypisk wha-wha och Barrys otroliga känsla för arrangemang. Ljuddesign som utnyttjar stereo-ljudet till max. Wha-wha till vänster och stråkar till höger. Fler stråkar till vänster och så en harpa någonstans obestämbart svävande ovanpå. Genialt! Klart som fanken att den klättrade ända upp till förstaplatsen.

There's a guy in the neighborhood 
And, oh Lord, if I could 
I'd wrap him up and take him home

Dagens låt är dock från deras femte album och heter "High steppin' hip dressin' fella".
Discon står på sin absoluta höjdpunkt och Barry bygger en låt som på många sätt förebådar ett house sound som skulle dröja 10 år innan det hittade sin form via Chicagos underground scen. Hi-haten är klockren house precis som pianot. Det är på det hela taget en skön låt helt enkelt.

Vill man ha ett djupare budskap får man leta vidare. Den här låten handlar om en snygg kille med jäkligt snygga kläder. Ja han är ju trevlig också. Mer avancerat än så behöver det ju inte vara en fredag.

Nä nu dansar vi ut i helgen vettja!
Glad #Discofredag på er!

Xanadu

 Some rights reserved by Johnny Silvercloud

Xanadu må ha varit Mongolväldets sommarhuvudstad men om jag skulle gissa så hade de inte minsta tillstymmelse till disco i stan. De lär dock ha haft etthundraåtta tempel. Men det är ju liksom inte riktigt samma sak.

Det Xanadu vi skall ägna oss åt idag är hämtat från filmen med samma namn. Det är en romantisk fantasy-musikalfilm. Känns inte det som en väldigt bra idé så säg.
Briljant helt enkelt.
Nu lyckades man tydligen med konststycket att totalt misslyckas med filmen. Kritikerna sågade den. Publiken uteblev och alla var överens om att det var en riktigt löjlig film.

We are in Xanadu 
A million lights are dancing and you are, a shooting star 
An everlasting world and you're here with me, eternally 
Xanadu, Xanadu

Men musiken var bra. Electric Light Orchestra (ELO) stod för soundtracket och den som sjunger på dagens låt är den evigt unga Olivia Newton-John.

Ja musiken var faktiskt så bra att dagens låt lyckades klättra ända till förstaplatsen på Englandslistan under sommaren 1980. Det lär faktiskt vara enda gången som ELO hade en förstaplats på Englandslistan. Det kan man ju inte tro.

Låten spelades in i Musicland studios i München. Denna legendariska studio grundades av Georgio Moroder i början av 1970-talet. Vi talar alltså här om helig mark utifrån ett discoperspektiv. Det är i denna studio som Donna Summer spelar in så väl sitt första album som sitt andra fullständigt revolutionerande andra album "Love to Love you baby". Första sidan innehåller bara en låt. Den sexton minuter långa discoorgasmen med samma namn som albumet. Här på denna plats spelas alltså dagens låt in.

Det är en riktig Jeff Lynne pärla. Den har det där soundet som man inte kan ta miste på. Det där soundet som man tyckte om från ELO:s plattor och gillade ännu mer när det stod Traveling Willburys på skivomslaget. Det är extremt välproducerat och ju mer man lyssnar desto mer upptäcker man de där små finurligheterna som är så smarta. Som att Olivia  plötsligt liksom har klivit närmare mikrofonen och flyttar väldigt (oanständigt) nära. De där små körpartierna som förstärker upplevelsen. Där Jeff Lynne sjunger fast man hör att det är minst tre pålägg.

Det här mina vänner är helt enkelt en fulländad pop/discolåt.

Nu dansar vi ut i #Discofredagen

What About My Love/Lola's Theme

Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported

Idag bjuder #Discofredag på en "double feature". Sedan kan ni själva välja om ni vill ha den gamla låten eller den nya (eller båda).

And you and I know that 
I'm a different person 
Yeah 
Turn my world around 
I'm a different person 
Yeah

Lolas theme skapas av en brittisk houseduo och beskrivs som nu-disco eller housedisco. Låten släpps i juli 2004 och blir en stor hit. Eftersom soundet är så härligt discofierat så verkar låten ha fått närmast evigt liv. Jag hörde den senast idag på NRJ i bilen på väg hem. NRJ sätter en ära i att alltid spela den senaste musiken vilket ju man inte kan påstå att en låt från 2004 är. Det är alltså något med den här låten som gör att den alltid känns fräsch. Vad är då detta. Jo se det är där vi kommer till låten What About My Love. Det är nämligen där Shapeshifters hittar musiken som de samplar. De tar helt sonika introt och speedar upp det lite. På med nya trummor och lite synthljud och vips har de grunden till sin monsterhit.

Now that you've got my love, now you wanna put me down. 

Now that you've got my love, you won't even come around.

Nu får vi flytta oss tillbaka till 1982 och till artisten Johnnie Taylor. Johnnie är en ny bekantskap för mig. Jag hade helt missat denna musikaliska gigant. Född 1934 och med en karriär som spänner över Blues, rhythm and blues, soul, och gospel vidare till pop, doo-wop och disco.

Karriären har både toppar och dalar. Han byter skivbolag många gånger över åren och ligger på bolag som Stax fram till bolagets konkurs. För att sedan gå till storbolaget Columbia under discoåren. När Discon dör är han en kort period på ett litet independentbolag där dagens låt kommer till. Sedan avslutar han karriären med 10 skivor på Malaco records.

Johnnie är definitivt en artist att lyssna vidare på.

Dagens låt har tydliga inslag som kan hänföras till disco. Men samtidigt är den souligare och mer lik Isaac Hayes än Bee Gees om ni förstår vad jag menar. Där är smäktande stråkar och blås men där är samtidigt en blå ton som sällan får ta plats i discon.

Avslutningen av låten känns närmast som galet svängig gospel. Call and response med kören och en freestylande, wailande Johnnie.

Det här är fantastiskt bra. Två låtar som tar samma byggbitar och gör två väldigt olika låtar av det hela.

Oavsett om du väljer den nya eller den gamla versionen så önskar jag dig en härlig #Discofredag