Celebration

 Some rights reserved by Rock Cousteau

#Discofredag önskar fira denna fredag med den ultimata partylåten.
Celebration med Kool and the Gang svänger så mycket att även sedan länge utdöda dinosaurier blir tvungna att dansa.

Kool and the Gang är kanske mest kända som en discogrupp men de har rört sig över genrerna med en lätthet och bravur som saknar motstycke i modern musikhistoria. De började sin karriär 1964 som en jazzgrupp med namnet Jazziacs. De bytte namn till Kool and the Flames 1967 men tvingades byta för att inte förväxlas med James Browns kompgrupp Famous Flames. 1969 byter de sålunda till Kool and the Gang.
Musikaliskt har de då lämnat jazzen och spelar nu RnB med funkiga inslag. Tidigt 1970-tal har de en räcka med hits. Funky stuff, Jungle Boogie och Hollywood Swinging med flera. Låtarna från den här tiden har samplats flitigt och utgjort den funkiga basen för artister som EPMD, Beastie Boys, DJ Kool, Madonna och Janet Jackson för att bara nämna några.

There's a party goin' on right here 
A celebration to last throughout the years 
So bring your good times, and your laughter too 
We gonna celebrate your party with you

Mot slutet av 1970-talet lämnar de funken för att skapa ett poppigare sound och det är nu de finner sin form och sin rättmätiga plats i discons superliga. Med hits som Ladies Night, Celebration, Fresh, Get down on it, Too Hot, Steppin out, Lets Go Dancin (Ohh, La, La, La) och Joanna är de en hitmaskin som imponerar.

Celebration är märkligt nog Kool and the Gangs enda listetta i USA. Två veckor på toppen tidigt 1981 höll de ut innan de fick ge sig och lämna plats till Dolly Partons 9 to 5.

Där är många funkpurister som ser Kool and the Gangs övergång till discon som en sellout men jag är mycket glad att de hade modet att våga utvecklas. De personifierar en musikalisk utvecklings eskatologi som med rötter i Jazz och Funk når sin skapelses krona i Discon.

Idag är det Sara Erenius födelsedag. Igår fyllde Carl Erenius år så på med danseskorna! Nu kör vi!

Let's All Chant

http://www.fau.edu/artsandletters/research/zagler2.jpg

Förra veckans låt var producerad, skriven och arrangerad av dagens artist. Michael Zager. Då hävdade jag att han var mest känd för den låt som är föremål för dagens blogginlägg. Det visar sig vara inte helt sant. Michael Zager är en man med mycket mer än en "one hit wonder". Nej här snackar vi om en musikalisk gigant.

Michael själv ser sig inte främst som artist. När han får frågan så säger han att han är låtskrivare, arrangör och producent. Vad han glömmer att nämna är att han även är författare och lärare. Han undervisar nämligen i musikproduktion vid FAU (Florida Atlantic University). Böckerna handlar om musikproduktion och reklamfilmsmusik.

Artister han arbetat med är förutom förra veckans Cissy Houston även artister som Luther Vandross, Roberta Flack, Jocelyn Brown, Herb Alpert och the Spinners. Ja och det är ju verkligen inte kattskit om man säger så.

Lite filmmusik har det visst också blivit. Han producerade huvudlåten till filmen Friday the 13th. Djupt obehaglig musik och en klassisk skräckfilm. Ja det är filmen med han den där Jason med hockeymasken.

När det gäller dagens låt så kom själva starten till låten då A&R killen på det skivbolag som Michael Zager var knuten till kom tillbaka från en runda på stadens discon (som tex studio 54). Han hade noterat att de dansande gärna tjoade med i låtarna. Han tyckte att det kunde vara en bra idé att göra en låt runt lite tjoande. Typ Ohh-ohh-ahh-ahh. Michael tyckte att det var en riktigt töntig idé. Han tyckte att det var rent av pinsamt men försökte balansera upp den töntiga låten med ett break med piccolotrumpeter, klarinett, oboe, barockpiano och ett väldigt klassiskt färgat sound. Han var ju trots allt en klassikt skolad musiker! Ett vid första anblicken helt knäppt grepp som bara funkar hur bra som helst. Där ser man.

Your body, my body 
Everybody move your body 
Your body, my body 
Everybody work your body 
Your body, my body 
Everybody move your body 

När låten väl var inspelad lär Michael ha sagt att "om detta inte blir en hit så skall jag döda dig" till A&R killen som kunde skratta hela vägen till banken.

Videon förtjänar ett omnämnande. Östtyskt mode verkar ha varit helt rätt 1978. Jag menar BEIGE skjorta!!! Ingen människa vid sina sinnens fulla bruk skulle ens gå i närheten. De dansande grabbarnas linnen i lila.... Ja vad skall man säga om dem. Jag är mållös.

Detta är en fantastiskt medryckande låt. Det är disco och barock i skön förening. Det är helt enkelt perfekt när det nu äntligen är #Discofredag.

Think It Over

Cissy Houston må ha som största prestation i sitt liv att hon råkar vara mamma till Whitney Houston Men att hon är en storartad artist kommer dagens låt att bära vittnesbörd om.

Sångkarriären startade redan 1938 när hon tillsammans med syskonen ingick i gruppen the Drinkard Four. Att det var kyrkan som var scenen var ju sedan gammalt. Gruppen växte så småningom ut och bland medlemmarna kan nämnas ännu en syster. Lee som hon hette skulle senare få en dotter med namnet Dionne (Warwick).

En lång karriär som sångare inleds och som körtjej turnerar Cissy med storheter som Elvis, Aretha, Otis ja till och med Van Morrisons Brown eyed Girl är så bra som den är tack vare Cissy.

Think, Think it over 
Think it over, 
Think, Think it over, over

När 1970-talet exploderar i Disco så signas Cissy som soloartist till bolaget Private Stock Records. En skiva spelas in med demonproducenten (nåja) Michael Zager. Zager är kanske mest känd för superhiten Lets All Chant. Ja eller om man skall vara ärlig så är det väl bara det han är känd för.

Dagens låt är en riktig rökare.
Blåset är grymt bra. Congas som sig bör. En galet härlig wha-wha gitarr. FETA stråkar och ett piano som är så mycket house att man inte kan greppa att det är 1977 och inte är Farley "Jackmaster" Funk 1986. Ett break, nej jag menar två break med koklocka fullbordar det hela och syntesen är uppnådd.

Vilken låt! Cissy du är en riktig discodrottning.

Oemotståndligt dansvänligt. Det är äntligen #Discofredag

The Bottle

mikael altemark from STOCKHOLM, SWEDEN - Gil Scott-Heron Uploaded by calliopejen1

Gil Scott-HeronCC BY 2.0

Denna fredag gör vi en liten utflykt till landet strax bredvid Disco.

Musik som kanske inte kan klassificeras som disco men som ändå kan sägas ligga lite i gränslandet. Halvsyskon eller kusiner om man så säger. Musik som påverkade och verkade i samma kvarter men utan att ha discons vibe...

Gil Scott Heron är en man och ett namn som vördas och respekteras i den svarta musikhistorien. Han är Soul, jazz och poesi. Han pysslade med en form av proto-rap som väl närmast kan liknas vid "spoken word" poesi. Att han påverkade och inspirerade till Hip Hop är väl dokumenterat. Vissa kallar honom till och med för den förste rapparen.

Född i Chicago av en mamma som var operasångerska och en pappa som var professionell fotbollsspelare (för övrigt den förste svarte spelaren i skotska Celtic någon gång under 1950-talet).

Han hamnar så småningom med sin mamma i Bronx och får genom sin enastående förmåga att uttrycka sig med ord börja på en riktigt fin (och dyr) skola. Vid intervjun inför att bli antagen till denna "fina" skola fick han av en lärare frågan hur han skulle reagera om han såg någon av sina klasskamrater glida förbi i limousin medan han själv var på väg till tunnelbanan. Hans svar är en lysande illustration till Gils attityd, oräddhet och träffsäkerhet. Hans svar var "Same way as you. Y'all can't afford no limousine. How do you feel?"

Han hade en förmåga att på ett slagkraftigt, träffande sätt lyfta svåra frågor och skapa fantastisk musik som träffade USA och världen rätt i veka livet. Han är revolutionär i den sanna konstnärliga betydelsen.



Han lever ett hårt och av droger drabbat liv men verkar ändå på något sätt aldrig se sig själv som ett offer.

Lyssna för guds skull till Mats Nileskärs intervju med honom och få den fulla bilden.




Dagens låt är en riktig pärla. The Bottle handlar om alkoholen och dess mörka sida. Det är en mörk text men tack vare en underbar tvärflöjt så blir det ändå uthärdligt att lyssna på det hemska budskapet.

See that Black boy over there, runnin' scared
His ol' man got a problem
Pawned off damn near everything, his ol'
Woman's weddin' ring for a bottle

Gil var en ovanlig människa. Brilliant, skärpt, galen och varm. Unik och underbar. Med ett patos och en osviklig känsla för att peka på världens galenskap och orättvisor.
Denna vecka dansar vi ut i fredagen med en lite djupare tanke än vanligtvis. Men dansar gör vi! Nu håller vi #Discofredag.