Going Back To My Roots

 Some rights reserved by kohtzy

Att vara rotad. Veta var man kommer ifrån, var man är och vart man är på väg. Se där en av de där viktiga sakerna för oss människor.

Dagens låt handlar just om detta. Ur ett afroamerikanskt perspektiv så blir låten väldigt viktig och behandlar det trauma som slavhandeln för alltid har skapat.

Originalet skrevs och spelades in av Lamont Dozier.

Hmm "Dozier" det där känner jag igen tänker du. Ja det är ju inte så konstigt. Han var ju en del av det legendariska låtskrivar- och producentteamet Holland–Dozier–Holland. Gänget som kom att definiera Motownsoundet. Detta via låtar som Supremes Baby Love, Stop in the Name of Love och You keep me hangin on. Ja de låg bakom hela tio av Supremes tolv listettor! Men även pärlor som I Can't Help Myself (Sugar Pie, Honey Bunch) med Four Tops och mängder av andra låtar.

Men för att ge låten den där riktiga discokänslan får vi gå till en av de många framgångsrika coverversionerna av låten. Nämligen den med gruppen Odyssey.

Zippin' up my boots 
Goin' back to my roots, yeah 
To the place of my birth 
Back down to earth 
Ain't talkin' 'bout no roots in the land 
Talkin' 'bout the roots in the man

Historien tog sin början i New York men eftersom deras framgångar var störst i UK så är det där de numera har sin bas. Steven Collazo, Romina Johnson och Jerdene Wilson turnerar nämligen fortfarande och har lika mycket glitter nu som då.

De plockar med sig allt som är bra i originalet. Melodi, riff och text. Men de adderar ett skönt blås och ett väldigt snyggt arrangemang. Plötsligt svänger det ett helt gäng.

Introt gör de väldigt snyggt genom att addera en liten kör som sjunger på Yoruba (ett västafrikanskt språk) "Asha mo re, asha mo re" vilket blir "Jag känner dig, jag känner dig" på svenska. Det sätter liksom tonen för hela låten.

Det är äntligen #Discofredag igen!

Why

 Some rights reserved by Ksayer1

Denna vecka bjuder #Discofredag på en härlig "double feature" eller om man skall vara ärlig så är det väl samma låt fast i två väldigt olika tappningar.

Carly Simon är kanske inte en artist som man direkt förknippar med "disco". Hon är snarast en klassisk singer-songwriter. Du vet vad jag menar. En tjej eller kille med fula kläder och en stor akustisk gitarr. sittande på en stol som sjunger sånger med engagerande texter. Ganska långt från disco alltså. Hennes största hit fick hon 1972-73 med You're So Vain men hon har haft hits med jämna mellanrum under hela sin karriär. För att bara nämna några till så kan man nämna titelspåret till 1977 års James Bondfilm. Älskade spion. Nobody does it better. Eller varför inte tio år senare 1987 då hon smäller till med Coming Around Again. Den spelas fortfarande på de där radiokanalerna som spelar musik för vuxna öron. Hon är alltså en artist som har visat att hon håller över tid.

Hur det gick till när hon gav sig i lag med discons kanske vassaste duo Chic (Nile Rodgers och Bernard Edwards) är höljt i dunkel. Troligtvis låg skivbolaget bakom. Det skulle göras ett soundtrack till en film. Soup for one. Filmen lär vara riktigt dålig. Men soundtracket! Ohh vad bra.

Why does your love hurt so much? 
Why? 
Why does you love hurt so much? 
Don't know why

Man kan väl säga att låten inte är en typisk Carly Simon låt. Nej det här är så klart mycket bättre än det brukar vara. Om man skall lyssna riktigt noga på något så är det basgången som är värd att fokusera på. Kanske det bästa Bernard spelat någonsin. Vilken bredd. Vilken virtuositet. Låten var aldrig någon stor hit när det begav sig. Men det är en låt som återkommande har dykt upp igen. Kanske är det den där sköna reagge-känslan som gör det. Det är helt enkelt en låt som har kvalitéer som gör att den alltid är aktuell.

Hey Bonita, glad to meet ya 
For the cunning, stunning you, miss, 
I must beseech ya 
Hey, being with you is a top priority 
Ain't no need to question the authority

Första gången jag mötte den så var det inte alls genom Carlys original version. Nej för mig var det
A Tribe Called Quest som var vägen in. De hade gjort en låt som för all del var bra i original. Men låten skickades till England och mäster remixaren CJ Machintosh. Om du inte känner igen namnet så kanske du minns hans musik. MARRS Pump up the volume. En av de bästa låtar som någonsin har gjorts. Men han har remixat alla de stora artisterna. Från Whitney Houston till George Michael och tillbaka.
Hans version av Bonita Applebaum kombinerade A Tribe Called Quest med just dagens låt och magi uppstod. Jag gick och nynnade på den en hel sommar utan att veta att det var Carly och Chic som låg bakom.

Välj själv vilken version som passar just din fredag. Tryck på play och dansa loss.

Det är äntligen #Discofredag

I Want You

 Some rights reserved by gyraGT Cover Art

Marvin Gaye är kanske inte först och främst ihågkommen som en "discoartist" men nog kan dagens låt sägas vara disco. Att den spelades flitigt på discoteken vet man i vart fall. Den klättrade ända till plats 10 på Disco Singles Chart.

Öppningen med bas, trummor, congas och stråkar är mäktig disco soul. Man vet inte om det är Curtis Mayfield eller rentav Barry White som kommer. Plötsligt anar man en stönande röst som smyger sig på en med viskande stönanden. Är det Donna Summer rentav? Nej plötsligt är det bara självklart att det är Marvin.
Det är sexigt och svettigt men samtidigt ömsint och kärleksfullt.

This one way love is just a fantasy, oh sugar 
To share is precious, pure and fair 
Don't play with something you should cherish for life, oh baby 
Don't you want to care? Ain't it lonely out there?

Skivomslaget förtjänar att nämnas. Målat av Ernie Barnes en av de stora afro-amerikanska målarna.
Som liten har han beskrivit sig själv som en småtjock nörd som istället för idrott älskade att dra sig undan och teckna. Han var ständigt mobbad och plågad av klasskompisarna.

En dag i skolan när han dragit sig undan i ett hörn för att slippa undan plågoandarna och satt och tecknade råkade träslöjdsläraren komma förbi. De kom att språka. Träslöjdsläraren råkade dessutom vara tränare för skolans tyngdlyftarlag och delade med sig av sin erfarenhet av hur träning förändrat hans liv och hans syn på världen. Detta korta möte påverkade Ernie djupt och han började träna.

När han kom upp i högstadiet var han kapten för fotbollslaget som gick så långt som att vinna delstatsfinalen. När han lämnade skolan hade han erbjudanden om 26 olika stipendium att välja mellan, på olika colleges.

Studierna vid sidan om fotbollen ägnades åt konststudier. Efter college väntade proffsligan på honom och han kom att ha en lysande karriär i Baltimore Colts, Titans of New York, San Diego Chargers och Denver Broncos. Efter en skada i foten var karriären slut.

Men Ernie hade en tanke om att han skulle kunna bli NFL:s egna målare. Vid ett möte med NFL:s ägare fick han presentera sin idé. Det blev tydligen platt fall med det. Men med vid mötet var Sonny Werblin som ägde New York Jets. Han blev fullständigt tagen av Ernies måleri. Anställde honom som spelare i Jets och ställde honom framför ett staffli istället för på plan. Som Sonny såg på det så hade Ernie "större värde för vårt land som konstnär än som fotbollsspelare". Detta blir starten för ett stort konstnärsskap.

Det är äntligen #Discofredag!