Celebration

 Some rights reserved by Rock Cousteau

#Discofredag önskar er alla ett gott nytt år med den ultimata partylåten.
Celebration med Kool and the Gang svänger så mycket att även sedan länge utdöda dinosaurier blir tvungna att dansa.

Kool and the Gang är kanske mest kända som en discogrupp men de har rört sig över genrerna med en lätthet och bravur som saknar motstycke i modern musikhistoria. De började sin karriär 1964 som en jazzgrupp med namnet Jazziacs. De bytte namn till Kool and the Flames 1967 men tvingades byta för att inte förväxlas med James Browns kompgrupp Famous Flames. 1969 byter de sålunda till Kool and the Gang.
Musikaliskt har de då lämnat jazzen och spelar nu RnB med funkiga inslag. Tidigt 1970-tal har de en räcka med hits. Funky stuff, Jungle Boogie och Hollywood Swinging med flera. Låtarna från den här tiden har samplats flitigt och utgjort den funkiga basen för artister som EPMD, Beastie Boys, DJ Kool, Madonna och Janet Jackson för att bara nämna några.

Mot slutet av 1970-talet lämnar de funken för att skapa ett poppigare sound och det är nu de finner sin form och sin rättmätiga plats i discons superliga. Med hits som Ladies Night, Celebration, Fresh, Get down on it, Too Hot, Steppin out, Lets Go Dancin (Ohh, La, La, La) och Joanna är de en hitmaskin som imponerar.

Celebration är märkligt nog Kool and the Gangs enda listetta i USA. Två veckor på toppen tidigt 1981 höll de ut innan de fick ge sig och lämna plats till Dolly Partons 9 to 5.

Där är många funkpurister som ser Kool and the Gangs övergång till discon som en sellout men jag är mycket glad att de hade modet att våga utvecklas. De personifierar en musikalisk utvecklings eskatologi som med rötter i Jazz och Funk når sin skapelses krona i Discon.

Idag är det nyårsafton så på med danseskorna!

Year of decision

 Some rights reserved by stekelbes

#Discofredag bjuder denna gång på ett stycke filosofisk musik i högre skolan. Ett stycke som vill att du så här i nyårstider tänker till lite extra.
The Three Degrees är en trio som till dags dato har haft 15 olika medlemmar. Gruppen startades redan 1963 men hade sina största kommersiella framgångar under 1970-talet. Även denna gång är det Gamble & Huff och deras Philadelphia international recordings som ligger bakom.
Första singeln kom redan 1965 och deras senaste släpp kom så sent som 2010. Men ännu har vi nog inte sett det sista av The Three Degrees. När discon nu åter växer i populäritet så kan en ny världsturné vänta runt hörnet (med eller utan rullator). En karriär som sträcker sig över sex årtionden är självklart imponerande.

En del av de som varit medlemmar i gruppen har även gjort sig namn på egen hand. Den mest namnkunniga torde dock vara Miquel Brown som gjort den fantastiska låten So Many Men, So Little Time som ännu i denna dag kan sätta ett dansgolv i gungning.

 Snart är det nyår så på med danseskorna. Det är #discofredag

Christmas Medley

 Some rights reserved by MFS Photo 3

#Discofredag drömmer sig så här i juletid tillbaka till 1976 och kastar sig med skägget före ner i ett discokryddat julspad.

Som synes på bilden är det denna gång inte frågan om något litet band. Nej det är giganterna i Salsoul orchestra. 42-mannabandet som svänger så att frihetsgudinnan själv bara blir tvungen att dansa.

De flesta av musikerna kom ursprungligen ifrån MFSB som spelade på Gamble & Huffs alla hits på Philadelphia International Records. De blev dock oense om pengar vilket ledde till att de istället flyttade till New York och Salsoul orchestra. Vi är självklart tacksamma över att de var snåla i Philadelphia eftersom det gjorde både New York och världen rikare då de på detta sätt bidrog till detta storartade band.
Salsoul har lämnat ett viktigt bidrag till musikhistorien. Ett ack så litet men ack så betydelsefullt. Hi-haten! Inte så att de uppfann den (det gjorde Barney Walberg 1926). Men de lyfte fram hi-haten i produktionen på ett alldeles speciellt sätt.
Salsouls viktigaste perkussionist var Earl Young. Hans extensiva användande av Hi-haten var mycket populärt på de tidiga discoteken. DJ:n hade ofta dålig medhörning vilket gjorde att det var lättare att sätta mixen till hi-haten än till bastrumman. Detta bidrog säkerligen till Salsoul soundets popularitet. Det är denna hi-hat som ännu denna dag lever vidare genom att det är denna hi-hat som är en av de distinkta delar som ger House sitt speciella sound. 

Det är #discojul mina vänner på med tomtemask och danseskor så kör vi. 

God Jul önskar #discofredag

Can you tell me why

#Discofredag bjuder denna gång på kanske en av de vackraste låtarna från discoeran. Självklart pratar jag om Jackie Moore och hennes fantastiska Can you tell me why från 1979.

Can you tell me why, i'm hypnotized, the moment i look in your eyes

Det finns en närmast drömskt, lite sorgsen ton i låten som gör att den går rakt in i hjärtat.
Produktionen är oerhört tight och kören lyfter fram Jackie på ett alldeles underbart sätt. Självklart är där såväl stråkar som blås men allt blandas till en ljudmatta som känns så tjock, varm och ombonad att man bara blir varm i hela sin själ.

Det är discofredag! På med danskorna bara så kör vi!

Let the music play

 Some rights reserved by Luiz Fernando / Sonia Maria

#Discofredag bjuder denna fredag på en riktig tungviktare (i dubbel bemärkelse). Barry White eller Barry Eugene Carter som han egentligen heter är en av dessa legender som är med och skapar det som vi idag kallar Disco. Hans kompgrupp (om man nu kan kalla det så)  The Love Unlimited Orchestra var ett band bestående av ett 40-tal musiker. En symfoniorkester helt enkelt. Just mötet mellan R&B och den klassiska orkestern skapade ett helt nytt sound där stråkarna spelar en dominerande roll i ljudbilden. 
Till detta kan man lägga en osviklig känsla för mode som Barry genom åren manifesterade genom ett otal klassiska plagg. Från lila plyschdress till kavajer i guldlamé. 
Att så mycket talang kunde rymmas i denna kropp är kanske inte så svårt att förstå då han med åren blev allt mer omfångsrik. Men han lämnar också ett väldigt stort tomrum efter sig.  
Barry har troligtvis bidragit till nativiteten mer än någon annan under 1970 och 80-talen. Ingen kunde som han skapa en varm och kärleksfull stämning. Helt enkelt är det så att Barry+Disco=LOVE

I think I'm gonna be alright, ha, ha, haIf I can make it through the night, oh, LordI'll just pretend she's here with meI'll close my eyes, her face I'll seeI know it's make believe, but it's the only hope for me
source: http://www.lyricsondemand.com/b/barrywhitelyrics/letthemusicplaylyrics.html

Vi bjuder på kanske hans mest legendariska låt. En hit som kommer att klinga i eoner. Let the music play. White producerade och arrangerade själv skivan, sin vana trogen. Texterna på den här skivan behandlar mer kärleksproblem än de goda sidorna med kärlek, vilket inte hans tidigare skivor gjort i så stor utsträckning. Just den här lite melankoliska tonen är något som jag själv tycker väldigt mycket om. Hoppas ni också gör det.

På med dansskorna DET ÄR FREDAG! 

Ain't No Stopping Us Now

#Discofredag bjuder idag på lite härligt upplyftande energi i form av McFadden & Whitehead och deras fantastiskt sköna Ain't No Stopping Us Now från 1979.

Stråkarna blir inte bättre än så här. Den genuina handklappen är levande på ett sätt som ingen trummaskin lyckas leverera. Helt enkelt 100% polyester + hårsray = DISCO

McFadden & Whitehead var egentligen huvudsakligen låtskrivare åt andra artister och jobbade framförallt åt det under 70-talet närmast löjligt framgångsrika Philadelphia International records.

Listan på de stjärnor som de jobbade med (antingen som låtskrivare eller som producenter) är otroligt imponerande. För att bara nämna några  Melba Moore, Freddie Jackson, Rahni Song Gloria Gaynor, Teddy Pendergrass, Harold Melvin & The Blue Notes, Gladys Knight, The Jackson 5, James Brown, Stevie Wonder, Lou Rawls, Archie Bell & the Drells, Jerry Bell och The Intruders

Med tanke på att 1979 var året då OPEC II  infaller som ett resultat av revolutionen i Iran så kan man ju tycka att  Ain't No Stopping Us Now närmast framstår som ironiskt. Men kanske var det precis det budskapet som behövdes när bensinen var slut i pumparna.

Nåväl idag är det fredag och ingenting skall få stoppa oss. På med danseskorna bara!!!