 |
  Some rights reserved by classic_film |
Lou Rawls mina damer och herrar!
Louis Allen Rawls.
Om du inte med en gång tänker "ja Lou är ju grymt bra". Då saknar du koll. Mannen spelade under sin livstid in mer än 60 album. Han sålde mer än 40 millioner skivor och Frank Sinatra i egen hög person lär ha sagt om honom "the classiest singing and silkiest chops in the singing game" (att chops inte betyder kotletter kan man ju räkna ut nej enligt Urban dictionary betyder det helt enkelt sångröst eller sångarkvalité.).
Lou Rawls hela karriär bygger på den unika röst han har. Det var inga bomber och granater. Ingen spektakulär scenshow. Det var rösten. Punkt.
Han föddes i södra Chicago 1933 och sångkarriären började som så ofta i sådana här historier i kyrkan. I kören i kyrkan Greater Mount Olive Baptist Church fick han sin grundläggande sångarskolning.
Detta ledde vidare till att han spelade i en rad lokala band där han mötte andra kommande storheter som Sam Cooke och den fantastiske Curtis Mayfield.
Whoa, oh, oh, oh, oh (you're gonna miss my lovin')
Late in the midnight hour, baby (you're gonna miss my lovin')
When it's cold outside (you're gonna miss my lovin')
You're gonna miss, you're gonna miss my lo-o-ove
Via några år av turneer med berömda gospelgrupper så leder detta fram till ett kontrakt med Capitol records. Hans första album är mer jazzorienterade men det är när han svänger över till soul som de första större framgångarna kommer. Vi har nu nått fram till det sena 1960-talet. Det är en tid av frigörelse för det svarta amerika. Det är kampen för lika rättigheter och mot ett förtryckande vitt amerika. Lou är inte någon av de politiska artisterna men han är ändå en av de artister som är med och skapar en ny identitet för svarta i Amerika. Han är en omistlig del av det soundtrack som utgör en musikalisk fond till ett nytt land.
I mitten av 1970-talet byter han bolag till Philadelfia International. Det kanske viktigaste skivbolaget för discon.
När den första svarta astronauten Guion Bluford åkte ut i rymden hade han med sig en skiva i packningen. Det var Lou Rawls album When The Night Comes.
Lou må vara ganska okänd för svenska öron och ögon. Men han ÄR en av de stora.
När han sjunger så sprider sig en värme som kan uppfylla varje hjärta med kärlek. Världen blev lite kallare när hans röst tystnade. Som tur är så finns musiken kvar.
Dessutom har han ju sjukt snygga kläder!!!
Nu håller vi fredag! #Discofredag
2 kommentarer:
Hej, jag kan inte så mycket om Lou Rawls. Vad jag däremot vet är att han och en annan legend, Laura Branigan, blev fotograferade tillsammans vid American Music Awards i Shrine Auditorium, Los Angeles, January 27, 1986. Det finns fler bilder på min sida.
Har du skrivit om Laura Branigan någon gång? Det sas ju att hon var född 1957 i Brewster, New York, men jag har bevisat att det var fel. Laura föddes 1952 i Mount Kisco, New York. Atlantic Records var skickliga i att bygga upp och ge henne en helt ny identitet. Men allt var lögn och tillverkat för att man ville visa en ung Laura. 1982 var hon 30, och inte 25. Men detta kanske du redan visste.
Du kan läsa mer om henne här... https://se.pinterest.com/born53/
Hej Stewball!
Tack för din input! Upskattas!!!
Laura har ännu inte figurerat på #Discofredag men efter att ha läst din kommentar så känns det ju som ett givet val för en djuplodande analys av henne.
:)
Det är ju nästan i klass med tyske demonproducenten Frank Farian som med Boney M och Milli Vanilli gjorde lurendrejeriet till en konstform.
Får fundera på vilken låt bara. Gloria ligger nog närmast till hands skulle jag tro.
Ha en grymt bra fredag på dig
#Discofredag/Anders
Skicka en kommentar