fredag 15 februari 2019

Reach Up

AttributionNoncommercialNo Derivative Works Some rights reserved by kaetidh

Äntligen är det fredag igen! Denna vecka gräver vi djupt i "the dungeons of disco" och hittar den felande länken. Detta är låten som förklarar sambandet mellan disco och house.

Redan 1982 släpper Toney Lee denna pärla. Produktionen är ytterligt spännande med ett väldigt elektriskt sound och skumma grepp som hämtat inspiration från reaggemusikens "dub" med plötsliga ekoeffekter. Ett klart vågat grepp.

Låren var en ganska stor hit på dansgolven men föll snart i glömska. Den uppmärksamme lyssnaren känner dock på sig att den här låten har jag hört förr. Inte konstigt alls eftersom den har samplats friskt. Under 1990-talet var den populär i eurohouse kretsar. Dance2trance, Sharada House Gang och Mark Summers för att nämna några.

Hey, what's wrong with you? 
You're lookin' kind of down to me 
'Cause things ain't gettin' over 
Listen to what I say

Men det kanske finaste exemplet på stöld är Phats & Small som 1999 snor hela sången och gör en riktig dansrökare genom att kombinera samplingar av Toney Lees Reach Up med Change och deras fina "Glow of Love". Kanske det finaste exemplet på storheten i Luther Vandross röst (fast de nöjde sig med att sno lite musik). Trots att det har gått tjugo år så känns den låten fortfarande helt fräsch. Fantastiskt med tanke på att råvaran dessutom snarare är 40 år. De döper sin låt till Turn Around och rusar rakt in på plats tre på UK singles chart!

Toney Lee kanske inte fick någon fantastisk karriär som artist. Men han sjunger glatt vidare. Han återvände till Gospeln som han en gång kom ifrån och låter sin ljuva stämma ljuda i någon kyrka istället.

Producenten med den lekfulla inställningen till eko och phaser nämligen Eric Matthew. Ja han röjde vidare i musikindustrin och ligger bakom en mängd hits. Inte minst med Garys Gang. Att han egentligen heter Joseph "Joe" William Tucci skall vi kanske tala tyst om.

Nä nu dansar vi ut i fredagen!

fredag 8 februari 2019

A-ba-ni-bi

AttributionNoncommercialNo Derivative Works Some rights reserved by fabiola74


Så här i hänryckningens, glittrets och fjäderboornas tid (ja alltså Mello-tid) så kan man tycka att det är närmast självklart att snegla på gamla fina exempel.

Discon lyckades ju nästla sig in i Mello såklart. Bara lyssna på de härliga stråkarna (låter nästan som om de är stulna från Frank Farians förråd) och det sköna blåset. Den funkiga gitarren!

Självklart vann Izar Cohen & Alpha Beta hela rasket.

Fattas bara. Grym musik och en medryckande text med ett glasklart budskap.


A-ba-ni-bi o-bo-he-bev 
A-ba-ni-bi o-bo-he-bev o-bo-ta-bach 
A-ba-ni-bi o-bo-he-bev  
A-ba-ni-bi o-bo-he-bev o-bo-ta-bach

Finns liksom inte mycket mer att tillägga än att det äntligen är fredag och dags för disco