We are Family

 Some rights reserved by Ikhlasul Amal

1971 var ett alldeles utomordentligt bra år, på det hela taget. Ja det hade sina katastrofer också så klart. Rolls Royce gick i konkurs och förstatligades. Evel Knievel hoppar över 19 bilar inför en publik på 100,000 i Hustons  Astrodome vilket självklart var ett rekord. Ett rekord som kom att stå sig i 27 år. Det är massiva protester mot Vietnamkriget. 500,000 människor marscherar i Washington. USA överger guldmyntfoten och tar därmed effektivt död på Bretton Woods systemet.
Filmatiseringen av Astrid Lindgrens Emil i Lönneberga har premiär.

Ja och jag föddes såklart. Bara en sån sak.

Men frågan är om inte det mest fantastiska som händer detta år är att systrarna Debbie, Joni, Kim och Kathy Sledge bestämmer sig för att starta ett band.

We are family 
I got all my sisters with me 
We are family (get up, get up y'all) 
Get up everybody and sing

De hade att brås på. Pappa Edwin Sledge var en jäkel på att steppa och mamma Florez var skådespelare. Dessutom hade de en mormor som kunde sjunga. Hon hette Viola Williams och var en inte helt oäven operasångerska på sin tid.  Bandnamnet när de nu skulle börja uppträda var ju ganska självklart. Det fick bli "Mrs Williams’ Grandchildren". När de sedan byter namn är oklart. Men att de är så där hyfsat framgångsrika under 1970-talet är helt klart. Inga stora hits men ett gediget turnerande gör att de lyckas göra sig ett namn. De har ett skivkontrakt med en underetikett till Atlantic records och ger ut ett antal album.

Den stora förändringen kommer i och med att de av skivbolaget blir ihopskuffade med Nile Rodgers och Bernard Edwards från Chic. Lite gnisslar det allt i studion innan samarbetet tar fart. Men när de är färdiga så är resultatet ett av de mest klassiska discoalbumen. We are family! Fyra megahitar som klingar vidare genom tiden och ständigt samplas. Omtolkas och återvinns. Det är helt enkelt disco i sin renaste form. Pure, solid, disco gold!

Det är äntligen #Discofredag igen! Nu dansar vi.