 |
   Some rights reserved by Stuck in Customs |
Det finns låtar som efter bara någon vecka känns gamla och passé. Sedan finns det de där låtarna som år ut och år in ständigt känns relevanta och fräscha. De har något evigt ungt och magiskt över sig.
Dagens låt är en sådan.
The Crusaders må ha i störst utsträckning ha varit verksamt på jazzscenen men det är ändå med dagens disco-osande låt de når sin största kommersiella framgång.
Street life, you can run away from time
Street life, for a nickel, for a dime
Street life, but you better not get old
Or you're gonna feel the cold
Under 1960-talet spelar de Be-Bop och R&B för att under 1970-talet glida mer över i en funkigare stil. De plockar in den mäktiga R&B rösten Randy Crawford för att 1978 spela in låten street life och en funkig och jazzig låt blir när man adderar stråkar, blås och lite percussion en klockren discovältare.
Trots att låten knappast kan sägas ha varit någon hit på listorna så är det en låt som liksom alltid spelas. Den är en given kvalitetslåt helt enkelt.
Något magiskt måste ha skett i studion för bättre än så här blir varken The Crusaders eller Randy Crawford igen. Det här är höjdpunkten. Det är jazziga elorglar. Galet långa improviserade saxofonsolon och alldeles, alldeles underbart.
Tack Randy! Tack Crusaders!
Nu håller vi fredag #discofredag. Om en vecka är det lilljulafton. Bara en sån sak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar