 |
| CC0 Public Domain |
Denna fredag är det dags att hylla en av de verkligt stora discohjältarna. Sylvester. Jag har redan tidigare försökt att få till ett blogginlägg med dagens låt. Men jag valde att inte publicera då det kändes som om historien är för sorglig. För ja det är en tragedi. Men nu är det dags.
Sylvester växer upp i en religiös familj i Watts, Los Angeles. Han älskar att sjunga och är en självklar stöttepelare i gospelkören. Redan tidigt är han medveten om att han är homosexuell. Han har ett förhållande med en äldre man som han träffat i kyrkan. När detta avslöjas sprider sig ryktet snabbt inom kyrkan och Sylvester slutar att delta vid kyrkans sammankomster vid 13 års ålder. Relationen med mamma och styvfar är minst sagt dålig. De kan inte acceptera Sylvesters läggning och mitt i ett av de många bråken får Sylvester nog och går ut genom dörren.
De kommande tio åren lever Sylvester hos vänner, släktingar. En fristad finner han hos sin mormor som inte delar sin dotter syn på homosexualitet som en perversitet och synd.
Från femtonårsåldern hänger han på gayklubbarna med sitt kompisgäng som går under namnet Disquotays. De var vilda, orädda och partysugna. De var kända för att vandra på gatorna i extravaganta klänningar och extrem makeup. Dragqueens helt enkelt. Nu snackar vi 1960-tal vilket betyder att de måste ha varit modiga, orädda och kanske lite, lite galna. Detta var en tid som på väldigt många sätt var extremt konservativ. Att gå klädd i kvinnokläder som man var ett brott i Californisk lag.
Medborgarrättsrörelsen kämpade fortfarande för jämlikhet. Homosexuella skulle stanna i garderoben.
When we get home darlin'
And it's nice and dark
And the music's in Vienna
Still your hot and you kiss me back and it
Feels real good and I know you love me
Like you should
Sylvesters skolgång var sporadisk men han dök upp på sin graduation. På fotot är han klädd i full drag. Blå ciffongkläning och grym håruppsättning.
Sylvester jobbar sig fram i underhållningsbranschen under större delen av 1970-talet. Han är en populär och uppmärksammad del av gayvärlden i San Fransisco som han nu har flyttat till.
Stilen är androgyn. Storslagen på gränsen till det vulgära men alltid på rätt sida. Sylvesters speciella sångstil. Den grymt underbara falsettsången. Allt detta tillsammans ger ett uttryck som är oerhört coolt, annorlunda och helt rätt för dansgolvets sena 1970-tal.
Med skivkontrakt fixat kommer först en LP sedan en till. Det är på detta andra album vi hittar dagens låt.
1978 släpps singeln som inte bara har framgångar på danslistorna utan lyckas ta sig till en 36 plats på Billboard hot 100. I England går det ännu bättre och låten peakar på plats 8.
Sylvester tillsammans med Village People är väl de mest uppenbara exemplen på den nära symbios som finns och alltid har funnits mellan LGBTQ-världen och Discon.
Sylvester lyckas med att få någon enstaka hitlåt till men lyckas trots att musiken tappar i kvalité behålla sin stjärnstatus.
När 1970-tal går över i 80-tal så kommer festen av sig. En ny skrämmande sjukdom har börjat skörda sina offer. Sylvester är en av de som är drabbade. Ett av de sista framträdanden han gör är när han deltar i en prideparad 1988. Han kan inte längre gå utan sitter i en rullstol. Men han deltar och går under banderollen Människor med AIDS. Längs med vägen ropar publiken hans namn när han rullar förbi.
Sylvester dör i december 1988 och han har planerat och förberett sin egen begravning. Han begravs i en röd sidenkimono. Kyrkan är full till sista plats.
I sitt testamente slår Sylvester fast att alla royalties från hans musik skall gå till HIV/Aids organisationer. Så bara genom att lyssna till dagens låt gör du världen lite bättre.
Sylvesters liv var en hård och skoningslöst tuff kamp för rätten att få vara den man är. Sylvesters mod och kompromisslösa sätt är otroligt imponerande. En av de stora hjältarna!
Så det är inte mer än rätt att den låt vi låter stå som en symbol för hans gärning är en hyllning till kärleken. Den kärleken som får oss att känna oss sedda och älskade.
Tack Sylvester! Nu håller vi #Discofredag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar