fredag 26 oktober 2018

You Know How to Love Me

AttributionNoncommercialShare Alike Some rights reserved by Soul Portrait

Jag har en liten hangup på det där med tvärflöjt. Ja om man nu skall vara ärlig så har jag en på koklocka (cowbell) också. Ja och handklapp såklart jag erkänner!!!

När en låt då innehåller alla dessa tre delar förenat i en himmelsk treenighet. Ja då reser sig håren på hela kroppen och jag liksom förlorar mig i ett transliknande lyckotillstånd.

Phyllis Hyman som är dagens artist kan väl knappast räknas till de där artisterna som kan kallas för kända. I hennes fall är det nog snarare så att hon är en av de där okända. I vart fall på våra breddgrader.

Men man får väl säga att tjejen hade turen på sin sida när det gällde kontakter. Första skivan spelades in på legendariska Buddah records (där bland annat Curtis Mayfield huserade). Buddah blev uppköpta av skivbolagsjätten Arista och plötsligt låg hon på ett storbolag.
Då kan man ju få spännande erbjudanden. Som att spela in låten till en James Bond film till exempel. Det fick Phyllis. Soundtracket till Never say never again spelades in och det var enligt Phyllis den bästa låten hon gjort i sin karriär. Tyvärr uppstod en dispyt om rättigheter och vi har aldrig fått höra Phyllis låt i det sammanhanget. Den finns utgiven och är en svulstig ballad som mycket väl hade kunnat bli en riktig superhit 1983.

And I'm so happy 
you're the rhythm of my rhyme 
You and I together 
Well stand the test of time

Dagens låt innehåller ju saker jag gillar. Som koklocka. Den spelas av en av de där stora hjältarna. James Mtume. Ja han som gett oss Juicy Fruit. Han står även för handklappen, syntharna och är med i kören.  Att James kan skapa fantastisk disco är kanske inte så konstigt. Han kan hantverket. Om man under flera år spelat med Miles Davies så kan man musik.

På gitarr hittar man Reggie Lucas ja han som producerade Madonnas första album. Lyssnar man noga så kan man även höra Gwen Guthrie i kören. Så mycket av musikaliskt kunnande förenat i en fantastisk låt som liksom aldrig riktigt blev en hit. Visst är det märkligt. För en hit är det ju.
Slut ögonen. Vicka på rumpan och bara njut. Det är äntligen #Discofredag



Inga kommentarer: