Mamma Mia

 Some rights reserved by tiseb

WOW!

Att ABBA skulle återförenas var det väl ändå ingen som trodde. De har tackat nej till galet stora pengar och konsekvent nobbat alla övertalningsförsök. Så plötsligt händer det.

Kanske, kanske får vi återigen se en ABBA "revival". Senast var väl i samband med filmen Mamma Mia och innan det i början av 90-talet när deras samlingsalbum ABBA Gold sålde som smör i solsken (är inte det en konstig liknelse förresten. Vem blir sugen på smör när det är varmt?).

Ingen låt i ABBA:s digra låtskatt är större och bättre än just Mamma Mia.

Yes, I've been brokenhearted 
Blue since the day we parted 
Why, why did I ever let you go? 
Mamma mia, even if I say 
"Bye bye, leave me now or never" 
Mamma mia, it's a game we play 
"Bye bye" doesn't mean forever

Efter djupgående analys av struktur och produktion så står det klart att detta är kvintessensen av pop. Den ultimata låten. Överlägset producerat och instrumenterat. Alldeles, alldeles fantastiskt.

Det börjar med intro (keyboard och gitarr riff)
Rakt på första versen (bas och trummor kommer in. Gitarren smyger med)
Brygga (massor av gitarr och bas)
Refräng (bara keyboard)
Intro (igen!!!)
Vers 2
Brygga 2
Förlängd refräng
Outro (samma som intro)

Brilliant, enkelt fulländat!

Men där är något unikt som gömmer sig i den här ganska enkla strukturen och ljudbilden. Där är obligatstämmor och inte minst en marimba. Det är det som är russinen i kakan. Det där som gör att vi inte kan sluta lyssna. Vi vet inte vad det är. Hur det låter eller ser ut. Men vi vet att det känns bra och vi märker att sätesmuskulaturen börjar rycka lite i synkoperad fyrtakt. Foten börjar stampa takten och leendet växer.

Det är musik som man vill dansa till. Det är ren och skär gläjde (Varför nu glädje just är skär kan man ju undra...)

Nu håller vi discofredag och gläds åt att vi skall få mer ABBA i våra liv.